Per-Arne Pettersson skrev i ATL den 18 augusti att det är oansvarigt att skrota Jordförvärvslagen. Jag kan hålla med honom till viss del. Däremot skulle jag vilja modifiera tankegången något. Aktiebolag skulle kunna få förvärva jord under förutsättning att ägaren av aktiebolaget personligen brukar jorden. Det var en av grundbultarna i gamla Jordförvärvslagen, att binda brukaren till ägandet för att slippa hutlösa internationella och nationella spekulanter till förmån för stabil livsmedelsförsörjning.
Ägare som inte brukar öppnar för spekulation
Fri spekulation om åkermarken hotar livsmedelsförsörjningen.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Jordbrukarna har i all sin visdom lyckats med att driva upp hutlösa markpriser som inte står i proportion till produktionsvärdet. Det gör att de står med personliga risker i hus och hem medan maskinparken är säkrad med aktiebolagets kapitalförlustskydd. (Hade det varit tomtmark hade priserna däremot verkligen kunnat motiveras.)
Hade jordbrukaren eller riskkapitalisten kunnat öka riskerna genom att bjuda upp ännu högre markpriser i skyddet av ett aktiebolag hade de gjort så. Varför vara rädd för markpriser på 50 miljoner per hektar som på Lidingö när man endast riskerar aktiekapitalet? (https://www.byggahus.se/ekonomi/vad-kostar-bygga). När huset väl är byggt mångdubblas värdet.
Debatten om Jordförvärvslagen handlar i förlängningen om vansinnig gränslöshet eller eftertänksam begränsning baserad på historiska erfarenheter. De som tror sig kunna tjäna en hacka på nästa spekulationsvåg satsar på den första hästen. De som vill lämna något till barnbarnen satsar på den andra hästen.
Ytterligare ett sätt att tolka jordförvärvsdebatten är i ljuset av den framväxande onlinespelmarknaden. Speldjävulen har gripit tag i allt fler och därför behövs fler spelobjekt att spekulera i för att tillfredsställa spänningsbegäret. Jordbruksmark är blott ett spelbord i det globala bankfinansierade kasinot.
I så måtto är jordbrukare fattiglappar som bara får 300 000 kronor per hektar. Omvandla all jordbruksmark till bostadsrätter och mångdubbla förmögenheten över en natt. Vem behöver mat när man har orealiserade bostadsrättsvinster?
Patrik Persson
Lund