Höga avräkningspriser på både smågrisar och slaktsvin, åtminstone om man jämför med resten av Europa, sprider välbehövlig optimism och framtidstro i grisbranschen. Vi har också fått nytt och bättre avelsmaterial. Det är mycket positivt. Det finns dock områden där vi fortfarande har utmaningar och förbättringspotential. Om antalet slaktade grisar ska öka i Sverige så behöver dessa frågor lösas.
Arbetskraft och hälsoläget problem i grisbranschen
Svensk grisproduktion är bra på mycket men inte på allt. Lägre byggkostnader och spädgrisdödlighet hämmar utvecklingen.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Ett område är byggkostnaderna. Våra djurskyddsregler och vårt klimat bidrar givetvis till att det kostar lite extra att bygga för grisar i Sverige men vi måste ändå lära oss att bygga smartare och billigare. Avskrivningstider på 30 år är inte attraktiva Här har byggföretagen en uppgift att tänka nytt och producenterna måste ställa tuffare krav vid upphandling.
Ett annat område är tillgången på duktig arbetskraft, framför allt saknar vi personal som kan ta ansvar som förmän. Det skulle behövas en skräddarsydd utbildning för förmän och ungdomarna behöver informeras om möjligheterna i vår bransch till exempel genom ett bättre samarbete med lantbruksskolorna. Grisföretagarna själva kan också behöva mera utbildning i ledarskap och motivation av personal så man blir bättre på att behålla och utveckla medarbetarna.
Nästa område är spädgrisdödligheten. Landsgenomsnittet för besättningarna som rapporterar i WinPig var 17,7 procent 2015. Jämfört med länder med produktion som liknar vår är det 3-4 procentenheter för mycket. Här har producenter, rådgivare och veterinärer mycket att göra. Ofta handlar det om att förbättra rutinerna under grisarnas första levnadsdygn och att komma igång med att använda amsuggor på rätt sätt. Boxarna utformning kan också förbättras.
Vi måste också inse att vi har brister i vårt ”goda hälsoläge”. Vi är fria från PRRS och en del andra allvarliga smittor men i gengäld har stort sett alla gårdar mycoplasma och elakartad lungsjuka (Actinobacillus pleuropneumonia). Därför är produktiviteten nedsatt av hosta i väldigt många slaktsvinstallar. Länder som Norge, Finland och Schweiz har haft nationella saneringsprogram och är numera helt fria från dessa sjukdomar. Det kan Sverige också bli om man satsar.
Till slut behöver branschen också mer och bättre samarbete med myndigheterna. Om man ska investera i svensk grisproduktion måste man känna sig trygg med att det är en produktion som är önskad och välkommen i landet. Regler kan förenklas och eller förtydligas. Det är heller inte rimligt om kontrollerande myndigheter i olika delar av landet har olika tolkning av regelverket. Sveriges Grisföretagare har en dialog med myndigheterna men kan prioritera detta ytterligare.
Om vi lyckas lösa dessa frågor så tror jag säkert att vi kommer att vi få uppleva en välbehövlig byggboom i grisbranschen. Det är sunt förnuft att mat som konsumeras i landet så vitt möjligt också ska produceras här. Det säkrar tillgången till bra livsmedel, skapar arbetstillfällen och utnyttjar våra resurser på ett samhällsekonomiskt korrekt sätt.
Simon Åkerblom
Grisveterinär Gård & Djurhälsan och LVK