Den vanliga mjölken står för 85 procent av mjölkproduktionen i Sverige. Eftersom man behöver mycket areal är ekogårdarna större och de allra största mjölkgårdarna är ofta eko.
Arlas mottagningsplikt är inte rimlig
Min världsbild är som bekant att både den dominerande vanliga miljövänliga mjölkproduktionen i Sverige och ekomjölkproduktionen är två goda miljöalternativ.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
För ekomjölken råder "kvotering" eftersom Arla och andra mejerier endast tar in nya mjölkgårdar i takt med efterfrågan, vilket innebär att prispressande överskott vanligen undviks. Ekomjölkpriset är nu 3,92 kronor per kilo för en Arla-gård. Ovanpå detta kommer de statliga EU-ersättningarna på cirka 25 öre per kilo. Totalt mjölkpris blir alltså cirka 4,15 kronor per kilo.
Denna verklighet är inte himlen men den är mycket bättre än det helvete som de flesta mjölkbönder nu upplever. Deras mjölkpris är 2,32 kronor per kilo, lägre än på 1980-talet, typ. Det är knappt hälften av vad ekogårdarna erhåller, företagen blöder, många utarmas nu och en del drivs i förödande personliga konkurser. Regeringen gör hittills knappt något och den kommande livsmedelsstrategin riskerar att bli mest vackra ord.
Till skillnad från ekomjölken, där Arla endast accepterar nya producenter i takt med marknadens efterfrågan, så är Arla ålagd av Konkurrensverket att ta emot varje svensk mjölkgård som vill leverera till Arla.
Eftersom ost- och filimporten ökar och svensk ostproduktion minskar så finns i dag ett mjölköverskott i Sverige på 30 procent av produktionen. Det är endast Arlabönderna som svarar för att sälja det på världsmarknaden, som mjölkpulver. Eftersom priset är extremt lågt blir priset till Arlabönderna extremt låga 2,32 kronor per kilo.
Arla är därtill ålagda av Konkurrensverket att ta emot alla mjölkbönder som vill leverera till Arla. Både ekonischen och de nu framgångsrika lokala mejeriernas koncept bygger på att sälja efter marknadens efterfrågan och att inte behöva vara med och lyfta ut det prispressande mjölköverskottet.
Om inte världsmarknadspriset lyfter de närmaste åren behöver egentligen var tredje Arlabonde upphöra med sin produktion så att balans uppnås. Dagens usla mjölkpris driver på i den riktningen.
Måtte världsmarknaden vända snarast möjligt. Situationen är oerhört allvarlig men varierar starkt i mjölk-Sverige. Är det rimligt att kräva att endast Arla ska lyfta ut mjölköverskottet samt vara ålagda att ta emot mjölkleveranser från alla när man vill leverera?
Staffan Danielsson, Jordbruksdebattör