Det är stötande att skogsindustrin vältrar sig i miljardvinster samtidigt som otillräckligt utrustade och underbemannade räddningstjänster runt om i landet, med liv och hälsa som insats, kämpar för att rädda skogen och därmed framtida vinster för denna industri.
Industrin måste ta ansvar
Landets institutionella skogsägare lutar sig tillbaka och litar på samhällets beredskap medan enskilda ägare tvingas ta ansvar själva, det skriver Örjan Ljungvall skogsägare i Järlåsa och Orsa på ATL Debatt.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Som enskild uppmanas du av ditt försäkringsbolag att ta ansvar för brandsäkerheten genom att se över installationer, skaffa brandlarm och brandsläckare etc. medan landets institutionella skogsägare lutar sig tillbaka och litar på samhällets beredskap vid brandkatastrofer.
För en näringsverksamhet som har råd med privatjet för affärs- och representationsresor (SCA) kan det inte vara en avskräckande utgift att försäkra sig om tillgång brandbekämpningsplan stationerade i Sverige under sommarhalvåret. Uppenbarligen är det dessa som gör skillnad när man bekämpar öppen eld.
Regeringen ”passar” genom att hänvisa till att behovet bara funnits var fjärde år, MSB:s GD säger att flygplan inte är det givna valet – nonsens – det brinner i svenska skogar varje sommar och med tillräckliga resurser i form av flygplan kan bränderna kvävas i sin linda och därmed spara på räddningstjänstens knappa resurser.
Heder till Svenska Slangfabrikens personal, de insåg allvaret tidigare än försvarsmakten och återgick omedelbart till produktion under semestern.
Örjan Ljungvall