En omfattande studie som en kanadensisk och europeisk forskargrupp utfört och som publiceras i PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences, visar hur Europas sjöar påverkats av övergödning under de senaste 300 åren. Forskarna konstaterar att både en långsam ökning av utsläpp från hushåll och ökande utsläpp genom uppodling av mark till åkermark, sakta försämrat sjöarna.
Avlopp bov bakom sjöars syrebrist
Avloppsutsläpp från punktkällor från växande städer bidrar mer till uppkomsten av övergödda, syrefattiga vatten, än vad lantbrukets fosforutsläpp gör.
Främst är det fosforutsläpp från punktkällor, som avloppsrör, som ligger bakom övergödda och syrefattiga sjöar, inte ett intensifierat lantbruk, enligt undersökningen.
Forskarna har bland annat studerat borrkärnor av bottensediment där det går att utläsa spår av årstider enskilda år, varmare och kallare tidsperioder och ändrad markanvändning i sjöarnas tillrinningsområde.
Ökad urbanisering
Den snabbaste försämringen har skett efter andra världskriget med ökad inflyttning till städer som gett mer koncentrerade näringsutsläpp, i takt med att befolkningen ökat. Som tredje faktor är användningen av fosfor i tvättmedel. Samtidigt har lantbruket intensifierats med bland annat kraftig ökning av mineralgödsel.
Problemen accelererade
Forskarna har studerat cirka 1 400 avrinningsområden. De benämner perioden före år 1850 som ganska opåverkad, medan den tidiga industrialiseringen och decennierna efter andra världskriget, kallas ”the great acceleration phase”.
Efter 1970 startade försöken att hjälpa Europas sjöar genom många olika enskilda projekt och genom lagstiftning. Men att försöka förbättra syresättningen, som varit en åtgärd under 30-40 år, har inte lett till några stora skillnader sedan 1980. Fosfor som redan finns i bottensediment snurrar runt i vattenmassan och vissa sjöar förblir övergödda, trots minskad tillförsel av fosfor.