I början av 1990-talet började man odla energiskog i Sverige. Framför allt var det snabbväxande korgvide, salix, som planterades. Salixen skördades vart fjärde och forslades till värmeverk. Men bara efter några år stod det klart att salixodlingarna utsattes för utbrott av blå pilglansbagge med stora förluster som följde.
Bakslag när projekt mot skadeinsekter gick snett
Odlingsåtgärden skulle minska angreppen av skadeinsekter i salixodlingen. I stället blev det bakslag, de gynnades ännu mer, men gav forskarna viktiga lärdomar.
Lena Karlsson
– Både vuxna bladbaggar och larver äter på bladen. Vid höga tätheter påverkar det tillväten på salixen. Vid ett utbrott kan biomassaproduktionen minska med upp till 40 procent, säger Anna-Sara Liman, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Skulle kunna skydda
En av fienderna till blå pilglansbagge är mirider, eller ängsskinnbaggar. Dessa äter växtmaterial men också andra insekter. För att utnyttja dessa rovinsekter beslöt sig forskarna för att i försök prova att lämna kvar en del av salixodlingen vid skörd, så kallade refuger. Rovinsekterna, eller predatorer, övervintrar som ägg i skott och knoppar och eftersom korgvidet skördas under vinter försvinner också en mängd predatorer. Tanken var att om predatorerna lämnas i fred och antalet som dör vid skörd minskas skulle odlingen teoretiskt kunna skyddas mot insektsangrepp.
Misslyckades i praktiken
Pilglansbaggen skulle däremot inte gynnas.
– Bladbaggarna övervintrar inte i salixen utan lämnar odlingarna för att övervintra. De samlas ofta bara några hundra meter från odlingarna i trånga utrymmen som till exempel under lös bark på lite grövre träd.
Men det visade sig att naturen och lösningen var mer komplicerad än så. I stället för att minska skadeangreppen gynnades skadeinsekterna ännu mer. Den enkla åtgärden fungerade helt enkelt inte i praktiken.
Gott om mat
Orsaken till att pilglansbaggen gynnades i stället för tvärtom berodde på att korgvidet på de oskördade refugerna sköt blad och skott tidigare än de skördade delarna. Så när bladbaggarna återvände till odlingen på våren fanns föda i form av välutvecklade blad i refugerna.
– Bladbaggar valde troligen att stanna i den odlingen vilket gav gott om mat till predatorerna som då stannade i odlingen i stället för att sprida ut sig. Nettoeffekten blev att vi fick fler bladbaggar och färre predatorer i den skördade delen av odlingar med refuger jämfört med odlingar utan refuger.
Det måste vara lite av en mardröm för en forskare att göra ett försök som gynnar i stället för att missgynnar till exempel en skadegörare?
– En viktig lärdom är att intuitiva lösningar inte alltid håller. Men den här typen av fleråriga, storskaliga fältförsök är viktiga för de visar på komplexiteten i de ekologiska samspelen och är nödvändiga för att vi ska kunna utveckla hållbara metoder för växtskydd, säger Sara Liman.