Tord Karlsson

Många gånger står arbetet för den biologiska mångfalden och strävan efter rationell produktion och avkastning emot varandra. ATL har fyllt spalterna med konflikten i skogsnäringen.

I jordbruket är det inte fullt lika inflammerat. Det är lättare att hitta områden där aktivt jordbruk och bra naturvård passar ihop, ja där miljön kräver ett aktivt brukande.

Det storskaliga och moderna jordbruket har fått skulden för den vikande mångfalden, med all rätt. Men det värsta borde vara över. Rationaliseringen är långt ifrån över men teknikutvecklingen går fort och gödsel och växtskyddsmedel hamnar i allt högre utsträckning precis där de gör nytta.

Dessutom kan man med kunskap om rätt åtgärder göra stora förbättringar i naturvården. Lärkrutor i fälten som ger fåglarna en fredad yta är ett utmärkt exempel.

När fyra myndigheter – Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Miljömålsrådet och Riksantikvarieämbetet – i rapporten ”Plan för odlingslandskapets biologiska mångfald” går igenom vad som krävs för att gynna den biologiska mångfalden finns där många vettiga och framsynta idéer.

En av åtgärderna handlar om myndigheternas eget arbete och attityd gentemot lantbrukarna. Ogint och respektlöst bemötande vid till exempel länsstyrelsens kontroller, färgar naturligtvis av sig även på andra kontakter med myndigheten i fråga. Då kan det bli svårare att komma överens om till exempel ett naturvårdsavtal.

Rapportförfattarna konstaterar att det behövs utbildningar i kommunikation och konflikthantering. Det är en insikt så god som någon, att förbättra det vi normalt skulle kalla folkvett.

En slutsats är också att det krävs större ersättningar för arbete med landskapsvård. Inför nästa upplaga av EU:s jordbrukspolitik, som ska täcka större delen av 2020-talet, finns nya möjligheter att utforma en bättre mångfaldspolitik.

Större utrymme för nationella behov borde leda till bättre resultat. Vem minns inte den befängda EU-bestämmelsen om hur många träd det fick finnas på en betesmark? Det krävdes ett enormt lobbyarbete för att förklara hur svensk natur ser ut, resurser som kunde ha använts till annat.

Det måste också till en långsiktig framtidstro och en sund lönsamhet. Det går att bedriva köttproduktion i gamla byggnader med låga kostnader. Men för en långsiktigt hållbar betesdrift krävs förr eller senare investeringar. Och de ska vara lönsamma.

Nötköttsproduktion har haft medvind med bättre avräkningspriser än kollegorna på kontinenten. Mjölkproduktionen har inte haft den möjligheten och lönsamheten knakar. Fåruppfödning är en stor utmaning med ständigt varierande och låga priser. Utan lönsamhet försämras den biologiska mångfalden.

Det finns lokala exempel där smarta samarbeten har gett resultat i bättre ekonomi och bättre naturvård. Det gäller att utveckla detta och tänka nytt. Det är också värt att lägga till att en biologisk mångfald baserad på bete kräver en effektiv rovdjurspolitik.

Många vettiga och framsynta idéer i plan för biologisk mångfald, skriver ATL:s Tord Karlsson.

Nya möjligheter till bättre mångfaldspolitik

Lantbruk

Nya möjligheter att utforma en bättre mångfaldspolitik finns, skriver ATL:s Tord Karlsson.