Dags att hitta lösningar på vindkraftens kris

Energimyndigheten har inga förslag för att hjälpa dem som gjort den snabba omställningen av energisystemet möjlig. Den föreslår i stället att systemet ändras så att utbyggnaden ska gå långsammare. Det strider mot Parisavtalet hösten 2015 och försvårar möjlig­heten att bromsa klimat­förändringen.

Vindkraften befinner sig i en akut ekonomisk kris, med konkurshot och investeringsstopp. Alla som investerat i vindkraft – i vindkooperativ­, lokala vindkraftsbolag, kommunala och privata energi­bolag – har drabbats av ständigt sjunkande priser på el och certifikat. De flesta är nu överens om att elcertifikatsystemet inte längre fungerar.

Elcertifikatsystemet har lett till en rekordsnabb utbyggnad av vindkraft i Sverige, så det har varit framgångsrikt, i vart fall för politiker som kan peka på att målen för förnybar energi har uppnåtts. För dem som investerat i denna utbyggnad har det varit en katastrof.

Vindkraften i Sverige har byggts av lokala vind­bolag och har finansierats av privatpersoner, lantbruk och småföretag. Många står nu på konkursens brant. De som förverkligat politikernas ambitioner förlorar nu sina pengar. Inte heller större bolag i vindkraftsbranschen får ekonomin att gå ihop. De är lika missnöjda.

Energimyndighetens rapport, ”Kontrollstation 2017 – del­redovisning II”, handlar om hur certifikatsystemet kan justeras för att fungera bättre. Där föreslås att den så kal­lade kvotkurvan ändas så vindkraftens utbyggnadstakt sänks, för att el- och certifikat­priser inte ska fortsätta sjunka.

Energimyndigheten vill anpassa utbyggnadstakten till stödsystemet, i stället för att anpassa stödsystemet så att det främjar en fortsatt snabb utbyggnad av vindkraft och annan förnybar energi. Det är en obegriplig tankevurpa.

Att föreslå åtgärder för att sänka utbyggnadstakten är direkt kontraproduktivt med tanke på klimatavtalet i Paris hösten 2015, och för möjligheten att bromsa klimat­förändringarna. Om elcertifikat ska fortsätta användas som stödsystem måste det bli trovärdigt. Inga sådana förslag har kommit från Energimyndigheten.

Staten kan till exempel köpa tillbaka de överskott av certifikat som skapats av felaktiga prognoser, så att det skapas balans mellan tillgång och efterfrågan, och höja kvoterna när priset sjunker under den nivå där vindbolagen går runt ekonomiskt.

Än bättre är att återinföra de garanterade minimipriser­ som fanns i systemet de första åren, och ge investerare ett skyddsnät. Dessa priser kan justeras årsvis baserat på investeringskostnaden respektive år.

Vindkraften har gett konsumenterna lägre elpris, så det är rimligt att de som investerat i vindkraften får lite hjälp nu när de hamnat i kris.

Alla som investerat i vindkraft känner sig lurade av de politiker som inte visar någon vilja att hjälpa dem. Det är hög tid att politikerna hjälper dem som gjort energiomställningen möjlig. De små lokala investerarna borde tackas i stället för att bestraffas.

Tore Wizelius

Tekn lic, miljö- och energisystem