Peter Munk Nielsen är lärare, men familjen har också smågrisuppfödning med 2 000 suggor i produktion. Hälften av grisarna säljs som nyavvanda vid 7 kilos vikt; resten som 30 kilos grisar. Grisningsstallarna på familjens gård är byggda för lösgående suggor, men med möjlighet att fixera suggan några dagar i anslutning till grisningen.
Danskar studerade svensk grisvälfärd
EVERÖD
Svensk djurvälfärd är väl värd en resa. Det tyckte en grupp danska lärare i grisproduktion och förlade sin sommarträff till Skåne.
– Vi har mycket att lära av Sverige när det gäller lösgående suggor och hur man föder upp grisar utan att kupera svansarna, säger Peter Munk Nielsen, ledare för den danska gruppen.
Marcus Frennemark
Så ser det ut i de flesta nybyggda danska stallar numera. Men fortfarande kuperas svansarna på spädgrisarna regelmässigt och att klara slaktgrisuppfödning med hela svansar blir nästa utmaning.
Med knorren kvar
Den danska lärargruppen besökte Alexander Månsson, slaktgrisuppfödare utanför Tomelilla med en årsproduktion på 15 000 grisar, och fick se välmående grisar med knorren kvar.
LÄS MER Svenska knorrar ett föredöme
Peter Munk Nielsen, som har kontakt med svenskt lantbruk sedan tidigare, upplever också att det svenska lantbruket har ett stabilare stöd i det omgivande samhället än vad det danska har.
– Jag har känslan att svenskarna vill ha lantbruket kvar och efterfrågar svenskt kött. Den danska befolkningen vill ofta ha bort lantbruket och bryr sig inte om var köttet kommer från, säger han.
Svårt med arbetskraft
Det yttrar sig också i att danska grisuppfödare har problem att rekrytera arbetskraft. Under studieresan i Sverige stannade den danska lärargruppen också till på SLU Alnarp för en diskussion om hur grisgården kan bli en mer attraktiv arbetsplats.
– Vi har haft flera intressanta besök på svenska grisgårdar. Det är inget tvivel om att dansk grisproduktion måste röra sig mot svenska förhållanden, säger Peter Munk Nielsen.
