Tord Karlsson

Det svenska grisundret låter vänta på sig. Danskarna och andra exportinriktade länder tjänar de stora pengarna. Förklaringen är den oro på marknaden som angreppen av afrikansk svinpest har orsakat framför allt i Kina och det enorma fallet i produktion som har blivit följden.

Vi borde ha haft klara exportavtal med Kina. Att Sverige inte är med i denna uppgång är en missad möjlighet som kan få följdverkningar i många år. Det är nu grisgårdarna ska bygga upp en buffert.

De senaste åren har grisuppfödningen haft en positiv trend med svagt ökande produktion. Den har använts till att ta marknadsandelar i Sverige på importens bekostnad. Det har lyckats väl. 2014 var svenskandelen 69,5 procent, 2018 var den 75,7. Trenden för 2019 är fortsatt positiv.

Så långt är det bra, men mängden som går på export är i stort sett densamma som den var 2014. Så bristen på exportintäkter är inte bara Kinaaffärens fel. Det borde ha gjorts större ansträngningar av slakterier och charkföretag tidigare.

Det är också klokt att inte lita alltför mycket på Kina. Marknaden är lockande och det är klart att vi ska anstränga oss för att komma in på den. Men den är också problematisk. Kina är en diktatur som övervakar sina medborgare och inte tål opposition, och som inte drar sig för att lägga sig andra länders aktiviteter, det har vi sett den senaste veckan. Att göra affärer där är ett högriskprojekt.

Därför är det vettigt att utveckla andra exportmarknader. Om slakterierna hade betalat bättre hade det funnits mer griskött att sälja – hemma och på export. I dessa banor tänker frustrerade grisuppfödare som ser de danska priserna segla iväg högt över de svenska, trots att den svenska uppfödningen är kostsammare.

Det är inte ovanligt att ett antal grisuppfödare gör gemensam upphandling av slakten. Att man nu har planer på att samordna sig ännu bättre för att bli en starkare förhandlingspart, som vi skrev om i tisdagens ATL, är ett naturligt steg för en produktion med få slakterier att vända sig till. Att man också behöver skaffa sig bättre marknadskunskap och inte lita på industrin är också en klok insikt.

Det var för att mellanleden tog pengarna som kooperationen startade för bortåt 100 år sedan. Är det en nystart vi ser i grisbranschen? För att få kraft kan det vara dags för LRF att aktivera sig på allvar. Det kan behövas en stark organisation i ryggen. Det gick bra för 100 år sedan och höll i alla fall i 80 innan kooperationen föll ihop.

Grisen har definitivt en plats i det svenska jordbruket. Antalet har halverats på 40 år, det räcker nu. Ett modernt kretsloppsdjur som lever på spannmål och rester från livsmedelsindustrin och levererar biogasvärme och el och jordförbättring borde ha framtiden för sig och inte försvinna i klimatdebattens spår. Men då ska den betalas bättre.

Det är bra att utveckla andra exportkanaler än den till Kina, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Exportmarknaden är lockande, men problematisk.

Klokt att inte lita för mycket på Kina

Djurhållning

Grisexport till Kina är lockande men också problematisk. Att göra affärer på den kinesiska marknaden är ett högriskprojekt.