Under 2014 års valrörelse lovade Socialdemokraterna att skatten på bensin och diesel inte skulle röras. Det löftet höll man inte länge. Bara några få månader efter att de tillsammans med Miljöpartiet hamnat i regeringsställning kom de fram till att de låga oljepriserna minskar inkomsterna till staten och att man därför tvingades införa en automatisk, årlig indexuppräkning av drivmedelsskatterna. Det innebär att skatterna på bensin respektive diesel följer inflationen plus ytterligare två procent ovanpå det.
Bilisterna är regeringens mjölkko
”En stor majoritet av svenska folket är beroende av bilen både för vardagen och fritiden.”, skriver Sven Svensson på ATL Debatt.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
När det var dags för ännu ett årsskifte medförde det ytterligare skattehöjningar på drivmedel. Den 1 januari 2018 ökades skatten på bensin med 30 öre och på diesel med 27 öre per liter inklusive moms.
Nästa höjning av drivmedelsskatterna var den 1 juli i år. Energiskatten blev då 3,87 kronor per liter. Koldioxidskatten är 2,57 kronor per liter, moms på skatten är 1,61. Moms på bensinen är 1,58. Total skatt är 9,63 kronor per liter, 60,4 procent av priset. Liknande skatter gäller för dieseloljan. Är detta vettigt?
Ska Sverige verkligen vara det land i världen som beskattar drivmedel högst? Dessutom tillkommer fordonsskatten.
Sverige har stor landsbygd som är glest befolkad. Alla partier vill värna om en levande landsbygd, men vissa partier glömmer detta när det finns möjlighet att hitta mer skatteintäkter.
Tätortsinvånarna, som regeringen till stor del består av, beslutar om dessa skatter och är inte medvetna om avstånden i glesbygden och behovet av fortskaffningsmedel. De tror att det finns kollektivtrafik till alla.
Det är inte endast landsbygdsinvånarna som drabbas av höjda skatter på bränsle. Till och med kollektivtrafiken med bussar får större kostnader med högre biljettpriser som följd. Servicen av hantverkare med servicebilar blir dyrare. All transport av varor till industrier och affärer får ökade kostnader med prishöjningar som följd.
En stor majoritet av svenska folket är beroende av bilen både för vardagen och fritiden. Fram till 1980/81 var bensinskatten öronmärkt för olika ändamål inom trafikområden, byggnation och underhåll av vägar. Nu går pengarna till den gemensamma statskassan. Bilisterna betalar 60 miljarder i bränsleskatt och fordonsskatt, endast drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.
Med anledning av ovanstående vill jag uppmana väljarna till söndagens val att studera de olika partiernas åsikter om drivmedelsskatter och fordonsskatter. Detta är en viktig fråga för alla, såväl landsbygds- som tätortsbor. Alla behöver varandra.
Befolkningen på landsbygden behöver tätorterna för service, kultur, handel, jobb med mera. Befolkningen i tätorterna behöver landsbygden för livsmedelsförsörjningen, rekreation, fritid, kultur och jobb.
Rösta på de partier som gör det möjligt att finnas både på landsbygden och tätorterna. Till dem som förtidsröstat men funnit att man röstat på fel parti av slentrian; Det är möjligt att ångerrösta på valdagen i den ordinarie vallokalen.
Sven Svensson, Östra Värlinge