Miljöpolitiken kväver lantbruket

I Nobelprisvinnaren Mo Yans roman Vitlöksballaderna skildras ett bondeuppror på den kinesiska landsbygden. Den mäktiga länsstyrelsen vill att alla bönder ska odla vitlök, ett beslut de fogar sig efter. När länsstyrelsen senare samma år vägrar köpa den vitlök de beställt kokar det dock över för bönderna, vilket resulterar i ett uppror där länsstyrelsens kontorsbyggnad angrips.

Den svenska situationen är naturligtvis långt mycket bättre, men tittar man noga så går det att skönja samma grundproblematik här: att omfattande politisk styrning av produktionen riskerar att leda till produkter som det inte finns någon efterfrågan på.

I Sverige har det hela gestaltat sig så att staten genom punktskatter, avgifter och omfattande regelverk, för att inte tala om en svindlande mängd blanketter, tillstånd och kontroller, drivit fram världens mest miljö- och djurskyddsvänliga lantbruk. Det har dock gjort det väldigt dyrt för svenska bönder att producera varor och eftersom motsvarande krav inte ställt på konsumtionen, inte ens när offentlig sektor upphandlat. Därmed har det svenska lantbruket haft väldigt svårt att stå sig i konkurrensen med den tragiska följden att många bönder har fått lägga ned verksamheten.

Detta är en av orsakerna till sådant som att antalet mjölkgårdar i Sverige halveras vart tionde år och att Sveriges självförsörjningsgrad nu ligger under 50 procent, att jämföra med Finlands på över 80 procent. Denna obalans slår naturligtvis även mot jobben och därmed landsbygden i stort.

Land Skogsbruk fångade nyligen problematiken när de rapporterade att sysselsättningen, enligt Arbetsförmedlingen, spås minska i de gröna näringarna de kommande åren: ”Även om det finns en stor efterfrågan på svenskt nötkött så har betalningsviljan inte varit i nivå med kostnaderna, vilket lett till ökad import.”

Det går inte att ha en politik där man försöker reglera fram goda värden men till ett pris som ingen är beredd att betala. Politiken har skadat svensk landsbygd, sysselsättning och ekonomi, utan att det har varit till någon större nytta för miljön. För när politikerna sticker för många käppar i hjulet så klarar inte svenska bönder konkurrenskraften och då får de ge upp.

Visst föredrar många svenskproducerat, men inte till vilket pris som helst. Och när de svenska marknadsandelarna övertas av länder med betydligt lägre standard på miljö- och djurskydd, kan vi fråga oss vad vi egentligen åstadkommit för nytta med politiken.

Ska den svenska lantbruksproduktionen även fortsatt vara så reglerad så måste det till en lösning så att landsbygdsföretagen kan få betalt för de miljövärden de producerar. En grundläggande fråga är ju varför det är lagligt att sälja mat i Sverige som producerats på ett sätt som svenska bönder skulle hamnat i fängelse för och framför allt varför svensk offentlig sektor köper in sådan. Det borde naturligtvis finnas ett samband mellan reglerna för produktion och konsumtion, annars blir effekten endast att miljöproblemen exporteras.

Ska Sverige lyckas med omställningen till ett hållbart samhälle måste det vara hållbart även för näringslivet. Politikerna bör antingen lätta på lagstiftningen eller kompensera bönderna för de kostnader som den höga graden av miljöhänsyn medför. Det handlar inte om att ge de svenska bönderna gräddfil på marknaden. Det handlar om att ge dem drägliga villkor.

Tony Gunnarsson

Landsbygdsskribent