Lite historik angående Arla från en som varit med.
Vill ni ha bort Arla?
Ett inhemskt mjölkpris vore att återgå till ruta ett, skriver Erik Eriksson angående ATL:s artiklar om Arlas mjölkpris.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Jag var med under tvåprissystemet då vi inte fick producera hur mycket mjölk som helst. Vi fick fullt betalt till en viss volym och uselt därutöver, typ världsmarknadspris. MD Foods hade stora volymer som de ville exportera till Sverige och de låg i startgroparna för det.
Då började diskussionen om att slå samman de båda mejerierna till ett företag. När sammanslagningen började diskuteras hade danskarna ett högre mjölkpris än vi på grund av att de var duktiga på att exportera till ett högre pris än vad vi svenskar kunde få på den inhemska marknaden. Sammanslagningen genomfördes.
Sedan började tyskarna ta marknadsandelar i södra Danmark, sålde billig mjölk till köpcentra och så vidare. Då gjordes fusioner i norra Tyskland för att stävja detta så att mjölkpriset inte skulle rasa.
Resan fortsatte i England, som var en bra affär för Arla Foods mjölkbönder.
Nu skrivs det väldigt mycket om att det bör vara ett inhemskt mjölkpris för att vi ska ”få ut så mycket som möjligt”. Då är vi ju tillbaka på ruta ett!!
ATL:s reporter Oskar Schönning har ett väldigt negativt synsätt när det gäller Arlafoods. Man kan ju fundera på om han vill ha ett gårdsmejeri i varje by.
Han har gjort en undersökning om vad andra tycker om Arlas prisstrategi. Bland annat andra mejeriföreningar och Icas vd, som Arla sitter och prisförhandlar med! Vd:n vill väl självklart köpa billigt och sälja dyrt.
Sedan är det väl fritt fram för andra mejeriföreningar att höja priset både på avräkning och ut till handel. Varför kräver de bönderna inte det av sina egna föreningar, i stället för att gnälla på Arla hela tiden?
Det finns som sagt en historik bakom alla beslut inom Arla. Så fundera ett varv till innan ni önskar er tillbaka till ruta ett.
Erik Eriksson
Moon, Fellingsbro