De sista tio åren har Sverige drabbats av cirka 2 200 skogsbränder årligen.
Stor potential i att utbilda frivilliga för brandbekämpning
Trots att skogsbränder i medierna beskrivs som extraordinära händelser, bör de ses som en del av samhällets vardag, skriver debattören Alf Ahlstedt.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det enda vi säkert vet om dessa händelser, är att vi aldrig vet när och var de kommer att hända. Ännu mindre vet vi om omfattningen. Vad vi däremot vet är att vi kan vara bättre förberedda på flera sätt.
På flera håll startas nu lokala brandvärn för att få en snabbare insats och bättre uthållighet i utdragna skeenden. Här agerar Attunda och Sala räddningstjänster föredömligt. Med frivillighet och ideella krafter förstärks landets tålighet påtagligt.
Men räddningstjänsten är inte, och kan inte vara, stadigvarande dimensionerad för de stora, komplexa situationer skogs- och markbränder innebär.
Markägare och landsbygdsboende bör ges utbildning och kunskap om skogsbrand. Före, under och efter en brand kan lokalboende och markägare göra stora insatser för att avlasta och komplettera räddningstjänsten. Med små medel skapas kunskap och bättre möjlighet att skapa ett tryggare samhälle.
Här kan försäkringsbolagen göra insatser via sponsring av dessa utbildningar, som på sikt kan minska skadekostnader för bolagen och lidande för de enskilda. LRF, studieförbund, frivilliga försvarsorganisationer med flera kan delta i detta som en del av sitt samhällsengagemang.
Länsstyrelserna som har det övergripande ansvaret för landets beredskap i olika avseenden har sitt ansvar att engagera sig även i dessa sammanhang. Det starka samhället bygger ju på ett starkt engagemang generellt. Det finns många som både vill och kan bidra efter förmåga och behov.
Alf Ahlstedt, Knivsta