Efter att jag tagit över gården i början på 1990-talet hade jag en framtidstro och såg fram emot livet som mjölkbonde. Jag byggde ut ladan och utökade besättningen till cirka 30 mjölkkor.
Djurförbud ovärdigt ett rättssamhälle
Här är min berättelse om hur jag upplevt att jag har blivit behandlad av en statlig myndighet.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Att vara med djuren har alltid varit det bästa jag vet. Mardrömmen började 2012 när Länsstyrelsen efter en djurtillsyn kom med ett papper som det stod föreläggande på. En massa text som inte är lätt att förstå sig på när man har läs- och skrivsvårigheter. Jag åtgärdade de punkter som stod på pappret och inspektören kom tillbaka och godkände åtgärderna.
Efter något år fick jag ytterligare ett papper om föreläggande. Samma sak denna gång tänkte jag – några saker jag måste åtgärda. Varje år har Arla gjort sina gårdskontroller som varje år blivit godkända.
Våren 2016 var det än en gång dags för länsstyrelsen att komma på kontroll. Denna gång var inspektören spydig mot mig och kom även denna gång med ett papper på saker som hen inte godkände. Likt tidigare gånger åtgärdade jag de saker som inspektören hade anmärkt på men skillnaden denna gång var att ingen kom och kontrollerade att jag åtgärdat problemen.
I november 2016 är dagen jag aldrig glömmer. Jag hämtade ut ett rekommenderat brev jag fått. Jag fick läsa pappret flera gånger som på värsta byråkratsvenska talade om att jag på grund av tre förelägganden fått djurförbud.
Föreläggande var ett främmande ord för mig, men djurförbud det visste jag vad det var.
Under drygt ett års tid har jag kämpat för att få fortsätta med det jag älskar mest – mina djur. Jag bad distriktsveterinärerna komma ut och kontrollera alla djur och skriva ett intyg. Ett intyg som sa att alla djuren mådde bra och hade bra hull. Även andra intyg och vittnesmål om djurens hälsa samlades in med samma resultat.
Arla började komma på kontroll med bara några månaders mellanrum. Även alla dessa kontroller resulterade i ett godkänt resultat.
I mitten på december 2017 inträffar den värsta dagen i mitt liv – dagen när min advokat ringer och meddelar att jag inte ens får prövningstillstånd i rätten. Man väljer att gå på länsstyrelsens beslut som talar precis emot både veterinärintyg och andra intyg och vittnesmål jag har.
Är detta det som vi i Sverige kallar rättssamhälle?
Jag ifrågasätter inte att djuren ska ha det bra men inte minst lika viktigt är det ju att tjänstemännen gör sitt jobb och noga förklarar på ett sätt som man förstår. Om man inte ens kan få jobba som bonde bara för att man lider av dyslexi vad ska man då jobba med?
Jag skulle också vilja ha en förklaring på hur en djurskyddsinspektör som endast har varit här på tre besök som endast varar någon timme kan göra en bedömning som är precis motsatsen till distriktsveterinärernas och även Arlainspektörernas bedömning. Genom att en djurskyddsinspektör besöker en gård tre gånger kan ett företag, ett helt yrkesliv och en privat ekonomi gå i kras.
Henke Olofsson
Fd mjölkföretagare