Länsstyrelsen i Skåne meddelade i april 2015 att lantbrukaren, som haft nötkreatur sedan slutet av 1960-talet, belagts med djurförbud. Mannen hade då godkänt ett strafföreläggande för djurplågeri, efter att det vid slakt 2012 upptäckts att en av hans stutar hade ett felväxt horn.
Domstol häver djurförbud
Två djur med felväxta horn under nio år är inte nog för att anse en lantbrukare olämplig att ha djur överhuvudtaget, säger Högsta förvaltningsdomstolen.
Sara Johansson
Djurförbud ska gälla vid brott mot djurskyddslagen, om det inte är uppenbart att det inte kommer att hända igen. Varken länsstyrelsen, länsrätten eller kammarrätten ansåg att det var uppenbart när förbudsbeslutet överklagades. Men Högsta förvaltningsdomstolen kom till en annan slutsats, trots länsstyrelsens påpekande att det även 2003 hittats ett djur med inväxta horn på gården.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att ett djurförbud i den situation som den dömde lantbrukaren befinner sig i praktiken kan jämställas med ett näringsförbud, och att fråntas rätten att disponera över sin egendom är en mycket ingripande åtgärd. I bedömningen om djurplågeriet riskerar att upprepas bör det vägas in hur verksamheten skötts i stort. Att gården varit välskött under många år och att tusentals djur skickats till slakt utan att några brister upptäckts mer än i de två fallen, som ligger nio år ifrån varandra, måste tas med i beräkningen, enligt domstolen.
Med hänsyn till det anser Högsta förvaltningsdomstolen att risken för vanskötsel av övriga djur är liten, och att djurförbud under de omständigheterna inte står i rimlig proportion till samhällsintresset.
Högsta förvaltningsdomstolen
Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans i ärenden som rör myndighetsbeslut.