Den 24 maj skrev företrädare för Ekologiska lantbrukarna, ICA och KRAV en märklig debattinlaga i ATL där de menade att ett politiskt mål på 20 procent ekologisk marknadsandel skulle ge en mängd positiva effekter.
Ekologiskt jordbruk löser inte problemen
Att sätta höga politiska mål för ekologisk marknadsandel ger mer negativa än positiva effekter. I stället borde politiker och LRF stå upp för det svenska miljövänliga jordbruket.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Vad samtliga tycks ha glömt eller helt enkelt inte vill ta upp, är att ett sådant mål skulle få fler negativa effekter än positiva.
Artikelförfattarna återkommer till en stark konkurrenskraft och efterfrågan för det ekologiska lantbruket. Samtidigt borde det vara känt för alla inblandade att det ekologiska lantbruket ges massiva stöd via landsbygdsprogrammet på cirka 500 miljoner kronor per år.
Den starka konkurrenskraften är med andra ord helt och hållet beroende av stora statligt stöd. Ekologisk odling har helt enkelt inte kunnat frigöra sig från sitt stora stödberoende på de 20 åren som odlingsformen har funnits. Det är först utan stöd som det kommer att gå att se om det finns någon verklig efterfrågan eller ej.
Den föreslagna ökningen av ekologisk areal skulle i nuvarande form inte bara innebära en enorm kostnadsökning och leda till konflikter gentemot verkligt effektiva miljöersättningar.
Det skulle även innebära en minskning av svensk livsmedelsproduktion. Behovet av import skulle öka eller så skulle produktionstappet behöva kompenseras via uppodling av mark. Två alternativ som antingen skickar vår miljöpåverkan på export i strid med generationsmålet, eller som ökar påverkan på vår miljö och våra vattendrag.
Att ekologisk odling inte är bättre för miljön är visat gång på gång, de små skillnader som kan visas på fältnivå är inget mot de negativa effekterna av den låga avkastningen. Låt oss istället fokusera på hur vi kan uppnå ökad hållbarhet än att gräva in oss i ett certifieringssystem som inte sitter på lösningarna.
Vill vi värna miljön, produktionen och våra svenska bönder vore det önskvärt om våra politiker tydligt ställde sig bakom vårt svenska miljövänliga jordbruk. Begränsade medel inom landsbygdsprogrammet bör ge till effektiva riktade åtgärder inte till subventioner av odlingsformer vars merkostnader bör bäras av konsumenten.
Om sedan LRF kunde komma fram till samma slutsats och stå upp för majoriteten av det svenska jordbruket, i stället för att gulla med stödivrande ekobönder vore det en anledning till att gå med i organisationen.
Erik Eriksson
Katrineholm
Stolt konventionell bonde