"En av landets största brottsvågor rullar vidare"

I höstas satt jag och vred på en notis i en lokaltidning. Den berättade att ett skördaraggregat på en skogsmaskin hade blivit stulet. Det var andra gången jag såg något liknande.

Vid det andra tillfället hade tjuvarna lyckats vinscha eller släpa ut den närmare 1 000 kilo tunga metallklumpen till vägen.

Och sedan var aggregatet hokus pokus väck.

Jag anade att det fanns mer bakom den korta notisen och började ringa till olika serviceverkstäder ner genom Östergötland och Småland. Jodå, de flesta kunde berätta om kunder som blivit av med både gripar och aggregat.

Det tog ett par dagar men till sist hade jag ett tjugotal stölder de senaste två åren. Redigeringen gjorde en karta och sakta tonade ett mönster fram. Man kunde se hur tjuvarna rört sig i landskapet i stöldturnéer som drog ut över flera dagar.

I telefonen hörde jag förtvivlade och förbannade stämmor från skogsentreprenörer som febrilt försökte komma på sätt att säkra utrustningen under de timmar skogsmaskinerna står utan bemanning. Många var rejält ilskna på förbudet att sätta upp kameror på maskinerna eftersom det kan upplevas som integritetskränkande för eventuella skogsflanörer.

Det var ställda schack matt: de kunde inte skydda sina maskiner och samtidigt kunde de bli dömda om de försökte förhindra stölderna.

Frustrationen var påtaglig.

På försäkringsbolagen var de inte ens medvetna om denna speciella kategori stölder. Och tog det hela med en gäspning. Det enda som händer är att självriskerna går upp lite grand. Som om självriskerna inte är tillräckligt höga som det är.

På tullen sa de att de inte hade någon rätt att leta efter stulet gods på grund av EU:s Maastricht-fördrag och den fria rörligheten. Det var polisens sak att sköta brottsbekämpningen.

I Malmö fick jag tag på en vettig poliskommissarie som varit med i de extra tillslagen runt färjehamnar där en del av godset förs ut.

– Men tyvärr kommer maskinstölder i andra hand, konstaterade han.

Polisen var upptagen av gängkrig med handgranater i södra Sverige. Det som förvånade mig var att han, en kunnig kommissarie, inte kände till aggregatstölderna. Hade inte en aning.

Och så är det.

Sker det något utanför storstäderna så är det oftast som om det aldrig inträffat. Medan riksmedias reportrar twittrar sig blåa i ansiktet om språkbruket på Facebook rullar en av landets största brottsvågor vidare på landsbygden.

Allt stjäls i en närmast industriell skala. Traktorer, fyrhjulingar, aggregat, diesel, bekämpningsmedel, däck, gripar, airbags, handredskap, båtmotorer.

Även om riksmedia och polisen gett upp, tänker inte vi göra det.

Vi ska bita oss fast som en ilsken terrier i baken på branschen och se till att det här kommer upp på agendan i riksdagen, i regeringen och bland de rättsvårdande myndigheterna.

Att stölderna stoppas är en del av det sociala kontraktet och det ska vi inte bryta.