Vart tog lärkorna vägen? Många fågelarter minskar i jordbrukslandskapet och kanske gäller det även insekterna. Orsakerna och sambanden är inte kända men intensivt odlade slättbygder och igenväxande skogs- och mellanbygder är misstänkta förändringar.
En tyst landsbygd är ingen naturlag
Det finns saker man kan göra på gården som gör den intressantare för djurlivet. Det finns också politiska utmaningar. Hur mycket av förändringarna beror på dålig lönsamhet i skogs- och mellanbygdernas jordbruk? Det frågar sig ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Men det är ingen naturlag att naturen utarmas. Det finns saker man kan göra på gården som gör den intressantare för djurlivet. Det finns också politiska utmaningar. Hur mycket av förändringarna beror på dålig lönsamhet i skogs- och mellanbygdernas jordbruk?
I somras presenterade tyska forskare en undersökning som blev mycket uppmärksammad. Den visade att antalet insekter i ett naturvårdsområde hade minskat radikalt över en 20-årsperiod. Det fanns ingen förklaring men jordbruksdriften i närheten och klimatförändringarna är misstänkta orsaker.
I Sverige finns ingen motsvarande mätning av insektspopulationers förändring över tid. Däremot har vi bra koll på fågelfaunan och vi vet att det går dåligt för många fågelarter som är knutna till jordbrukslandskapet.
Det dyker upp två misstänkta förändringar som möjliga förklaringar. Det ena är det allt intensivare jordbruket i slättlandskapet, det andra är nedläggningen av jordbruk i skogs- och mellanbygderna.
Den kemiska bekämpningen ifrågasätts, och ibland på goda grunder. Men ett exempel på hur komplicerat det kan vara är den pågående debatten om neonikotinoiderna. Man har konstaterat att ämnet påverkar bin och därför har användningen begränsats. Nu är frågan uppe om användningen ska begränsas ytterligare. Om så sker kan konsekvensen bli att andra preparat som slår hårdare mot andra ”oskyldiga” insekter blir mer använda.
Därmed inte sagt att man som lantbrukare inte behöver tänka efter. Det finns ingen anledning att slentrianspruta mot insekter. Den så kallade semesterblandningen där en dos pyretroid får slinka med i svampbekämpningen i stråsäden kanske gör mer skada än nytta.
Det är bra att tänka efter två gånger och använda medlen där de verkligen behövs. Ett rikt insektsliv är också bra för pollineringen och för att motverka skadegörare.
Det finns gott om tips och råd hur man kan ”möblera” landskapet för att gynna fåglar och insekter. En så enkel sak som att lämna lärkrutor i fältet gör stor nytta. Bara i Lantmännens odlingskoncept Klimat och natur görs cirka 12 000 rutor per år, och det finns fler aktörer.
När det gäller hur skogs- och mellanbygden mörknar och hur artrika betesmarker växer igen tycks inte nuvarande marknadskrafter och jordbrukspolitik hjälpa. Trots bra köttpriser tappar lantbrukare med mindre besättningar sugen och lägger ned. De har betytt mycket för landskapet och den biologiska mångfalden.
Så glöm inte bort fåglarna och insekterna. Kanske kan de vänta sig fina nyårslöften från såväl odlare som politiker? Vi vill inte ha någon tyst vår.