Som landsbygdsbo oroas jag av artikeln i ATL där biologen Lars-Ove Wikars önskar sig mer bränder. Det är tveksamt att så tillåtande uttrycka att det bör brinna mer okontrollerat.
Farlig attityd till skogsbränder
Vi får inte uppmuntra till att anlägga bränder.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Ska stora värden i landet förstöras genom Lars-Ove Wikars ohämmade kaos, när vi behöver ekonomi för att ha drägligt liv och motverka annan miljöförstörelse? Vi har fortlöpande en ökning av koldioxidhalten i luften. Stora bränder där mycket material brinner ger väl en orimlig påspädning av koldioxid?
Det är också en landsbygdsfråga. Landsbygden får inte bli en provyta för olika tester. Vi vet inte om vi får hjälp att släcka bränder. Vi riskerar mer än andra att bli husvilla. Om det ska brännas gör det så att hus, kommunikationer och arbeten inte påverkas. Vi bör inte öka motsättningarna mellan stad och landsbygd.
Kan artiklar av denna typ göra att pyromaner ökar sin lust att tända på? Artikeln uttrycker nästan en lust till bränning utan respekt för de som drabbas. Vi hade ett tiotal bränder i vår bygd för tiotalet år sedan och jag minns rädslan och misstänksamheten. Uttryck i artikeln som "gläds åt bränder" sänder farliga signaler.
Lennart Bertilsson
Unnaryd