Fel med bosättningskrav och bolagsförbud

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet oberoende, vill i ATL den 3 juni sänka värdet på landets jordbruk genom att införa ett bosättningskrav på landsbygden. Syftet skulle vara ”att fastighetspriset ska stå i proportion till avkastningsvärdet”.

Det är ett för mig obegripligt resonemang. För det första är det allt fler människor som vill flytta till landsbygden och är villiga att betala för andra nyttor än konventionell avkastning. För det andra är det väl betydligt bättre att jobba för högre betalning av landsbygdens tjänster än att föreslå ett planekonomiskt krav på boendeplikt.

Nej, boendeplikt hör hemma i papperskorgen. För egen del tycker jag att man kan ta bort hela Jordförvärvslagen, som inte verkar fungera. Landsbygden behöver mindre regler och mer av frihet.

Gunnarsson vill också behålla förbudet mot att äga sin mark i aktiebolag. Jag tycker att man ska ta bort förbudet. Hela frågan om bolagsförbudet bygger på gamla spöken om att vi som bor på landsbygden inte vet vårt eget bästa och alltid blir lurade.

Bolagsförbudet blev nämligen slutet på en lång process som började med att staten försökte motverka emigrationen till USA med att kolonisera Norrland och ge bönderna upp till 1 600 hektar skog. Med ett tydligt ägande gav det skogsägarna möjlighet sälja virke till skogsindustrin.

Tyvärr grep staten in med olika förbudslagar som försvårade långsiktig virkesförsäljning och att sälja delar av sina hemman. Bolagen kunde i slutet av 1800-talet inte längre trygga sina råvaruflöden med avverkningskontrakt, utan blev hänvisade till att köpa hela hemman. Även detta förbjöds år 1905, och den lagen gäller fortfarande.

Säkert förekom det att markägare blev lurade när de sålde sina hemman – men de flesta hade säkert rationella skäl och var inte offer på det sätt som det ofta framställs.

Dagens landsbygdsbor är medvetna och behöver inte statliga förbud mot ägandeformer. Troligen är det få som kommer att ändra företagsform. Men för de som så önskar ska inte en 110 år gammal lag lägga hinder i vägen. Det finns inga argument för att behålla ett bolagsförbud – men fyra bra skäl för att ta bort det:

1. Vi har faktiskt näringsfrihet i Sverige. Låt landsbygdens folk själv bestämma vilken företagsform de vill ha.

2. Eftersom allt färre är självverksamma och skogen brukas med storskogsbrukets maskiner påverkar inte företagsformen antalet jobb.

3. Landsbygden förlorar både kreativa människor och kapital på bolagsförbudet. En duktig entreprenör som jobbat upp ett fint företag i staden och har obeskattade pengar i bolaget får inte med dessa pengar köpa jord och skog här hemma. Då köper hen kanske i stället en vingård i Frankrike.

4. För första gången i historien är virkespriset för stående skog (skogsfastighet) högre, än upparbetat virke vid bilväg (netto efter avverkning). Det är därför mycket svårt att lösa ut ett eller flera syskon vid arvskifte genom skogsavverkningar, eftersom det är mindre betalt vid bilväg än vad fastigheten värderas till. Ett skogsägande i aktiebolag skulle möjliggöra mjuka fina övergångar vid arvsskiften. Dessutom är det numera billigare för skogsbolagen att köpa virke än hela fastigheter.

Leif Öster

Skogsägare

Avesta