Marcus Frennemark

Häromdagen hörde jag Jonas Tunestål, VD för KLS Ugglarps, elda på sina leverantörer till fortsatta in­vesteringar. Han varnade för ytterlighetspositioner i debatten om hållbarhet. Hans uppfattning är att andelen av befolkningen som väljer en helt igenom vegansk livsstil inte ökar. Däremot ökar andelen som bryr sig om vad de äter och den trenden är positiv för svenskt lantbruk.

Det ligger mycket i det. Låt oss titta på hur köttätandet har utvecklats i Sverige.

1990 förbrukade varje svensk drygt 60 kilo kött. 2018, nästan tre decennier senare, har volymen vuxit med 38 procent till 83,5 kilo per capita.

Vi gick med i EU. Gränserna blev öppnare och prispressen ökade.

Pengar pratar. Under perioden 1990 till 2018 ökade KPI, konsumentprisindex, med 58 procent. Men prisindex på köttprodukter ökade bara med drygt 8 procent

under samma period. Köttet blev alltså relativt betydligt billigare och konsumenten kunde köpa mer kött för mindre slant.

Men den svenskproducerade andelen av köttlådan krympte.

Tittar vi på vart och ett av de tre stora köttslagen över tre decennier så har grisköttet legat ganska stabilt över åren. Sverige har av tradition varit ett fläskland men det är på väg att ändras. Nötköttsförbrukningen har ökat med 50 procent medan fågelköttet nästan har fyrdubblats sedan 1990.

Konsumenterna handlade alltså kött för glatta livet, medan det svenska lantbruket tappade marknadsandelar. 2013 var det som sämst, nästan hälften av nötköttet och en tredjedel av gris- och fågelköttet importerades.

Då började också debatten hitta nya vägar. Det gick upp för en växande skara att den svenska grisen hade knorren kvar och att användningen av antibiotika i djurhållning var betydligt mer restriktiv i Sverige än i importländerna.

Totalkonsumtionen av kött har minskat och självförsörjningsgraden ökar så sakteliga.

Därför är det klokt att välja sina strider.

Att framhålla djurhållningen som ett nödvändigt inslag i varje form av jordbruk som strävar efter ekologisk hållbarhet är vist. Likaså påpekandet att ju mer ekologisk hållbarhet du vill ha, desto nödvändigare blir djuren.

Men det är mindre vist talat att argumentera för den nuvarande köttkonsumtionen som nödvändig. Vår köttförbrukning 1990 låg inte på tredje världennivå. Det kan vara klokt att återgå till den nivån eller mindre så länge det kött som konsumeras produceras ansvarsfullt och betalas med rätt pris.

Ta debatten och förklara varför köttet du och dina närstående kolleger producerar är värt sitt pris och lite till.

Men försvarar du en ständigt växande köttkonsumtion i allmänhet så försvarar du de facto också brasilianskt nötkött, polsk gris och thailändsk kyckling.

Köttet ifrågasätts allt oftare från etisk, djurskydds- eller miljömässig synpunkt. Ofta rycker lantbruket reflexmässigt ut till dess försvar. Men det är oklokt att vid varje tänkbart tillfälle ta debatten om köttets förträfflighet i allmänhet, skriver ATL:s Marcus Frennemark i en marknadsanalys.

Välj dina strider när du debatterar köttproduktionen, skriver ATL:s Marcus Frennemark.

Därför ska du inte försvara ett ökat köttätande

Livsmedelsförädling

Välj dina strider i debatten och försvara inte alltid köttets förträfflighet i allmänhet, skriver ATL:s Marcus Frennemark.