I en debattartikel i ATL den 21 november 2017 ifrågasätter Göran Rune på Skogsstyrelsen mycket av skogs- och viltförvaltningen men inte det viktigaste, nämligen de regleringar som orsakar förstörelsen.
Ge skogsägarna frihet under ansvar att sköta jakten
Den nuvarande viltregleringen är bara en stor pratorganisation.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Avreglera och låt skogsägarna som har ansvaret för skogen ta ansvaret också för viltet. Utarmningen av skogen och kvalitetsförsämringen av vattnet är en effekt av myndigheternas vanstyre och en organisation där beslutsfattarna inte behöver ta ansvar för sina beslut.
Regleringarna av skogsbruket i vid mening har spårat ur och blivit allvarliga hot mot de mål riksdagen satt upp. Föreställningen på 1970-talet att ett fåtal statstjänstemän och lobbyister är bättre på att styra och utveckla skogen än 300 000 skogsägare har slutat i en hård exploatering av de enskilda skogsägarnas förråd av gammal skog och en älgstam på gränsen till sammanbrott.
Men även byråkratin inom föreningsrörelsen har svårt att släppa föreställningen om sin egen och regleringarnas förträfflighet. Får man inte reglera kor och grisar ihop med staten, får det bli älgar och vildsvin ihop med Jägareförbundet. Båda byråkratierna lever av regleringar och skapar nya när de gamla försvinner.
Det sammantagna resultatet av den pågående statliga styrningen av skogsbruket är fortsatt utarmning. Man tar inte itu med bristerna i den statliga styrningen.
Myndigheter och lobbygrupper försöker stoppa utvecklingen genom att beslagta skog och utforma förbud för skogsbruket. Men rätt åtgärd är att ändra regleringarna så att skogsägarna kan göra annat än plantera gran.
De nuvarande regleringarna ger myndigheterna rättigheter och skogsägarna skyldigheter. Myndigheterna fattar beslut om älgstammens storlek som skötselområdena inte behöver bry sig om. Skogsägarna tvingas ta ansvaret och straffas med höga viten när skogen förstörs.
Inblandade instanser är licensområden, skötselområden, älgförvaltningsgrupper, länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation, länsstyrelsen (som fattar alla beslut), Naturvårdsverket och regeringen.
Det är statsförvaltningens största pratorganisation. Ändå föreslår Rune ännu mera prat som lösning på myndigheternas förstörelse.
Lösningen är i stället att lämna tillbaka beslutanderätten över jakten till skogsägarna. Det är de som har det samlade ansvaret för skogsfastighetens förvaltning. De samarbetsformer som är effektiva kommer då att behållas. Resten kan läggas ned.
Under 40 år – en halv omloppstid – har myndigheterna drivit fram förgraningen av skogsbruket. Vi behöver inte mer ansvarslös detaljstyrning. Nu måste skogsägaren ges rätt och möjlighet att använda alla svenska trädslag i sitt skogsbruk.
Ge skogsägaren frihet under ansvar att sköta jakten på samma sätt som skogen och låt Skogsstyrelsen ansvara för den samlade statliga administrationen av skogen.
Myndigheternas uppgift är att bevaka viltstammarna ur ett bevarandeperspektiv inte att bedriva en skadlig planhushållning.
Sverker Liden
Jägmästare