Frågan om fideikommissens vara eller icke vara har på nytt aktualiserats i samband med att fideikommisset Fullerö ansökt om förlängning. Fideikommissnämnden gav nyligen beskedet att Fullerös ansökan ska avslås och det är upp till regeringen att nu besluta om det ska få förlängning.
Glöm inte fideikommissens kulturvärden
Till dess att vi har fått en långsiktig lösning på hur dagens fideikommiss bäst bevaras för eftervärlden måste regeringen dock förlänga undantaget för dem som hotas av avvecklingslagen, skriver riksdagsledamoten John Weinerhall (M).
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Sedan avvecklingslagen kom till 1963 har de flesta fideikommissen avvecklats, från ett drygt hundratal till en handfull i dag. De som har fått förlängning har fått det för att det har kunnat motiveras med att de har ett stort kulturvärde. Fullerö, för att ta ett exempel, brukar kallas Sveriges vackraste träslott.
Tack vare att egendomen gjordes till fideikommiss 1739 har både fastigheten och inventarier kunnat hållas ihop. Om inte regeringen fattar beslut om att förlänga fideikommisset riskerar flerhundraåriga och oersättliga kulturvärden att skingras och försvinna. Det vore mycket olyckligt.
Givetvis kan man diskutera huruvida det är rätt att i vår tid ha kvar fideikommissen då de kvarvarande enbart ärvs på svärdssidan. Även om de kan uppfattas som otidsenliga så finns det ett viktigt syfte med dem – att bevara ett kulturarv.
En bred politisk diskussion om hur vi bäst bevarar de kvarvarande fideikommissen vore värdefullt. Exempelvis kan man tänka sig att de skulle få ombildas till stiftelser, något som i dag inte är tillåtet.
Till dess att vi har fått en långsiktig lösning på hur dagens fideikommiss bäst bevaras för eftervärlden måste regeringen dock förlänga undantaget för dem som hotas av avvecklingslagen.
John Weinerhall (M)
Riksdagsledamot i kulturutskottet