I en artikel i ATL den 10 juni tonar Christer Nilsson, Odling i Balans, ned de problem som skulle uppstå om glyfosat förbjuds. Hans kommentar kan vara intressant i ett vetenskapligt perspektiv på lång sikt.
Glyfosatförbud är kontraproduktivt
Ett förbud mot glyfosat skulle kräva ökad mekanisk bearbetning och kraftigt försämra odlingsekonomin.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det kan mycket väl bli fortsatta förbud och inskränkningar för användning av växtskyddsmedel, som radikalt förändrar växtodlingens förutsättningar. En undersökning av en sådan situation är välkommen.
Den bortser dock i stort från den odlingsekonomiska verklighet som växtodlaren planerar utifrån idag. Inom överskådlig tid styrs växtodlingen av efterfrågan och priser på olika grödor, och den enskilde växtodlaren måste också ta hänsyn till faktorer som det geografiska läget, jordarter, gräsogräs och olika läglighetseffekter. Minskad tillgång på växtskyddsmedel kan också snabbt ändra förutsättningarna. Ett exempel är våroljeväxter, som har varit en mycket viktig avbrottsgröda till stråsäd i Mellansverige.
Lika viktigt är det att förstå betydelsen av den enskilde växtodlarens ekonomiska situation med de investeringar i framför allt mark, byggnader och maskiner som gjorts utifrån gällande marknads- och odlingsförutsättningar.
Alternativet till glyfosat för kvickrotsbekämpning är i första hand mekanisk bearbetning. En undersökning på SLU (Håkansson1974) visar att det behövs 6-8 körningar med tallriksredskap och en efterföljande plöjning för att uppnå 80-90 procent effekt mot kvickrot. Med glyfosat räcker en körning för att få samma effekt.
Kostnaden för 6-8 körningar, exklusive plöjning, har senare med Jordbruksverkets hjälp beräknats till 2 500-3 300 kronor per hektar medan en glyfosatkörning kostar i storleksordning 5-600 kronor per hektar. Andra uppenbara nackdelar med mekanisk bekämpning är bland annat mycket stor diselförbrukning, näringsförluster, markpackning och läglighetseffekter.
Visst måste alltid riskbedömningar göras men det är varken möjligt eller acceptabelt att räkna med politiska beslut som går på tvärs med lagstiftningen och av politikerna tillsatta tillsynsmyndigheter.
Växtskyddsmedelsförordningen 1107 är en lag i EU, som odlarna förväntas följa i sin användning av växtskyddsmedel, till exempel genom principerna för integrerat växtskydd. Att politikerna bryter mot ”sin egen” lagstiftning och går emot bedömningar från sina egna myndigheter är inte en god demokratisk ordning, och något som odlarna varken kan eller bör planera efter.
Johan Toll
Lantmästare