I media framstår ofta svenskt skogsbruk som ett av de stora hoten mot miljön och den biologiska mångfalden. I de remisser om Grön Infrastruktur, som Sveriges alla länsstyrelser skickade ut under våren, fanns skrivningar som många inte känner igen sig i. En länsstyrelse skrev att ”bolagsskogsbruket har under årtionden framgångsrikt bekämpat lövet”.
”Grov underskattning av lövträdens tillväxt”
Allt tal om förgraning ger en skev bild av utvecklingen i den svenska skogen, skriver debattören Erik Petré.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Myndigheter och media tycks ha glömt att Skogsvårdslagen fram till 1993 krävde att skogsägarna ”lövsanerade” och myndigheterna delade ut bidrag (5:3) för att avveckla glesa, oftast lövrika skogar. Det är en politik vi än i dag ser tydliga spår av. Sörjer myndigheterna i dag att skogsägarna då följde lagen, eller hur ska länsstyrelsens skrivning tolkas?
Nu börjar förändringar märkas
Med den nya Skogsvårdslagen från 1993 följde ”frihet under ansvar” och produktion och miljö skulle vara jämställda. Givet regleringarna fram till 1993 och tiden det tar för träd att växa, börjar först nu förändringarna märkas, men det tar tid.
De två diagrammen över volymtillväxten och volymen större träd visar relativ förändring sedan 1955, det vill säga att faktisk volym 1955 är satt till 1. Uppgifterna gäller för hela Sverige.
De mest dramatiska förändringarna är att löv och grövre löv relativt sett ökar mycket snabbt, även om det är från en låg nivå. Den relativa andelen tall och gran minskar samtidigt stadigt. De största förändringarna har skett efter att vi fick en ny lag 1993.
Räknas antal träd per hektar så är förändringen ännu större. 1955 var 38 procent av antalet träd lövträd, i dag är det 57 procent.
En dramatisk förändring
Lövträden är klenare men volymen/dimensionen för respektive lövträd ökar, även om det är från låga nivåer. Det är en dramatisk förändring som sker just nu!
Det är möjligt att vi ur biologisk mångfaldssynvinkel bör ha mycket större andel löv, men sant är att vi i dag har mer löv, död ved och grovt löv än vad vi haft de senaste hundra åren. Det är en snabb process där få av oss kanske inser hur de skogar vi i dag anlägger ser ut om 50 år.
Frågor om klimatförändringar och biologisk mångfald är avgörande. Det är därför viktigt att veta var vi är i dag, och vart vi är på väg. Men inte minst: Hur har vi kommit hit och vad ska vi lära oss av den resa som redan gjorts?
Källa: Riksskogstaxeringen, SLU
Erik Petré
Sekreterare i Sveriges Häradsallmänningsförbund