Ett uttalande i ATL den 10 augusti har fått mig att skriva denna debattartikel. Där står att ingen nu levande bonde varit med om värre kris än 2018. Det är väldigt svårt att jämföra men visst har vi haft kriser förr.
Håll ut, det kommer bättre tider!
Krisår kommer och går. Det viktiga är att bönder och myndigheter har en bra beredskap, skriver Nils Bertil Offesson, 86 år.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Ett av de absolut torraste åren jag upplevt var 1947, då minns jag hur man högg sly för att ha vinterfoder till djuren. Lite senare, 1963, hade vi i västra och södra Skåne vårt absolut värsta krisår, ekonomiskt allvarligare än nu.
Året minns nog många äldre, först en sen vår, efter sådden torka i sex veckor, sedan regn resten av året. Exempel på skörd var 400 kilo korn per hektar, till detta kom höga vattenhalter och dyra torkningskostnader. Som lök på laxen var det mycket snäv tid att höstså.
Ingen statlig hjälp förr
Hur upplevde man då ett sådant krisår som nystartad bonde? Ja, den enda möjligheten var huvudsakligen varukrediter till hög ränta. Någon statlig hjälp var knappast att tänka på. Jordbruksministern hette Erik Holmquist (S) och han var ganska hatisk till näringen.
Med facit i hand vet vi att det kommer bättre år och så var fallet även den gången. Ett annat välbekant krisår var ju 2006. Skogsbränder har förkommit tidigare och jag nämner två: mossbrand på Store mosse 1969 och Hökön 1992.
Årets torka är ju en av den absolut svåraste som vi har upplevt, dels för att den började så tidigt och dels för att den har varat så länge. Totalt har den varat nästan tre och en halv månad med undantag för lokala områden som fått åskskurar.
Finns lärdomar att dra
Kan vi ta lärdom av detta? Ja, självklart. Det berör alla såväl myndigheter som bönder, handel och givetvis allmänheten. För det första måste vi bönder inse att vi är företagare och det är alltid ett risktagande. Ett råd är ju at det kan vara bättre att konsolidera sig än att göra en alltför oplanerad utbyggnad.
Vi måste kanske inse att det inte går att bruka jorden alltför extensivt, den måste brukas vid rätt tid. Väldränerad åker ger bättre möjligheter att kunna så vid rätt tillfälle.
Jordpackningen ger större skador ett år som detta. De senaste åren har jag sett flera exempel på sådd i fel tid. Det brukar inte ge bra resultat. Summan av detta att vi måste skärpa oss och bruka jorden på rätt sätt.
Sårbart jordbruk
Vad kan myndigheterna göra? Jordbruket är sårbart, därför måste vi ha ordenliga spelregler för att kunna driva företag i vårt land. Nuvarande och tidigare regeringar har inte varit särskilt intresserade av den agrara näringen.
Det känns som ett plus att de åtminstone till en del fått upp ögonen för landsbygden och jordbruket. Men det är bedrövligt att det ska till ett katastrofår för att politikerna ska vakna.
Slutligen konsumenterna. Om ni vill att det alltid ska finnas vad ni söker på hyllorna får ni vara beredda att betala för varorna. Mat är självklart det viktigaste vi har.
Till sist ett råd till alla hårt drabbade bönder. Håll ut, det kommer alltid bättre år framöver. Ta lärdom av året och ta väl vara på den fria företagsamheten.
Nils Bertil Offesson
Lund
70 år i jordbruket, är 86
LÄS MER: Tre föreningar ger respit till odlare
LÄS MER: Senarelagd start av sockerbruket