Mia Sandblom

Yrket har blivit enklare med mekaniseringen och kroppen håller längre, menar 86-årige Folke Johansson.

Folke Johansson växte upp i norra Halland. Överallt låg gårdarna tätt, och i Bua, utanför Varberg, där Folke var barn, valde man mellan att bli lantbrukare eller fiskare.

– Gårdarna var mindre förr, men det fanns många fler här i trakten, och det saknar jag. Man kunde hälsa på hos folk och kände igen varenda människa, säger Folke Johansson.

Det är just det sociala som lockar honom att fortsätta arbeta, trots att han varit folkpensionär i över tjugo år.

– Jag tycker fortfarande att det är skoj att arbeta och göra nytta. Framförallt är det en väldigt rolig gemenskap, säger han.

Efter 70 år i lantbruket är 86-årige Folke Johansson aktiv i ensilageskörden.

Vid ATL:s besök hjälper han sin vän på en gård i Stråvalla, mellan Kungsbacka och Varberg. De har plastat 400 balar på två dagar, och är nöjda med tempot.

– Det är bra att röra på sig. Man mår ju fint av det, säger Folke Johansson som fortfarande är pigg och rask i kroppen.

Förutom att hjälpa kompisar driver han tillsammans med hustrun och barnen sin egen gård. Dessutom arrenderar de ytterligare tre, fyra grannfastigheter – sammanlagt runt 50 hektar.

– Det är kreaturslöst sedan några år, vi producerar spannmål och hö. Det räcker till och blir över, säger Folke Johansson.

Folke Johansson köpte sin första traktor under andra världskriget. I dag kör han en lastare som driver balplastaren.

Hans stora intresse har alltid varit maskiner av alla de slag. Yrkets utveckling med mer och mer maskinell hjälp är något han ser som enbart positivt.

Folke Johansson minns att hans far till att börja med ägde sju-åtta kor och ett par grisar, och att familjen klarade sig bra på det. Numera är djurbesättningarna betydligt större på de gårdar som finns kvar, men yrket är lättare.

LÄS MER <a href="http://www.atl.nu/teknik/gamla-traktorer-fortsatter-rulla-2/">Gamla traktorer rullar än</a>

– Det har blivit så mycket fler maskiner sedan jag började för 70 år sedan. Då fanns det inte ens traktorer på vår gård. Vi hade hästar som drog när vi skulle plöja. Det är så mycket enklare nuförtiden, och folk orkar arbeta längre utan att slita ut sig alldeles, säger Folke Johansson.

Han är själv en av dem som orkar. Som ung hade han flera drängar till sin hjälp, och just den här dagen är han själv dräng som hjälper sina vänner. Han sitter bakom ratten på balplastaren.

Hemma på gården har han en samling maskiner och han är händig med att meka med dem. Även när det kommer till den biten är han hjälpsam.

– Behöver man låna en maskin, eller ha hjälp med att laga något så ringer man bara Folke så fixar han det, säger vännen Jan Enarsson, som också jobbar på fältet.

PREMIUM <a href="http://www.atl.nu/hast/hastar-i-stadsmiljo-okar-trivseln/">Våge kuskar runt med häst och vagn</a>

LÄS OCKSÅ <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/100-arig-munktell-vardas-omt/">100-årig Munktell vårdas ömt</a>

Folke Johansson om arbetet som lantbrukare

”När jag började var det vanligaste att man körde häst och vagn, det var så jag började och körde i många år. Det var så klart tungt och oerhört ineffektivt. Min första traktor köpte jag 1944, jag köpte den via min far. Jag kommer fortfarande ihåg vilket lyft jag tyckte det var. Saker som tidigare tog flera dagar kunde man klara av på en dag.

Jag har alltid gillat maskiner och utvecklingen av dem. Ny teknik är väldigt roligt, som den här ensilage-maskinen, den är fantastisk! Sen tycker jag att det rent generellt var roligare förr med fler och mindre gårdar. Det blir lite opersonligt med alla stora gårdar med stora besättningar.”

Början av yrkeslivet skötte han med häst. Under andra världskriget köpte Folke Johansson, 86, sin första traktor. Han har inga planer på att sluta jobba.