Hans ladugård brann ner

Omfattningen av branden vid Össlövs gård mellan Ljungby och Lagan har lämnat få oberörda. Då slukades inte bara den lantgård som 38-årige Christer Johansson ärvt av sin far och farfar av lågorna. Dessutom blev 67 kor och tjurar kvar i eldhavet. Med anledning av allt som hände i spåren av branden har en informationsträff nu arrangerats på brandstationen i Ljungby.

– Syftet med sammankomsten är att dela med oss av erfarenheter från branden och ge tips och råd på hur man kan förebygga skador i framtiden, säger Lars-Ove Johansson från LRF Sydost.

Väcktes under natten

Initiativet var välkommet och arrangemanget välbesökt. Många lantbrukare kom för att lyssna på hur räddningstjänsten, försäkringsbolaget och kommunens miljöinspektör samverkade vid branden. Och Christer Johansson beskrev hur mycket deras insatser betytt för honom.

– Jag har sett en fantastisk uppställning efter den här branden. Det är så många som har hjälpt mig, och därför har jag haft lättare att gå vidare efter den här dramatiska händelsen, berättar Christer Johansson för ATL när vi möter honom hemma på gården.

Den där måndagsmorgonen i slutet av januari i år kommer han nog aldrig att glömma. Vid 4-tiden väcktes Christer Johansson av ett fruktansvärt oväsen.

– Först trodde jag att pannan kokade. Sedan när jag tittade ut såg jag att ladugården stod i brand. Delar av taket var av eternit, och därifrån hördes smällar som lät som bösseskott, säger han.

Samtidigt som han rusade ut genom ytterdörren utan strumpor, och ner till den ladugård som både hans farfar och far arbetat i under årtionden, slog han larm till räddningstjänsten. Hans första tanke var att försöka få ut djuren bakvägen, men en oerhörd värme och ett bländande ljushav gjorde det omöjligt.

– Överdelen av ladugården där jag hade halm och hö var övertänd, så det fanns ingenting att göra.

Svår insats

Det är bara några få kilometer mellan Össlöv och Ljungbys brandstation, så efter bara några minuter anlände räddningstjänsten. Brandmännen såg det också som utsiktslöst att försöka ge sig in i den brinnande ladugården för att försöka rädda djuren. Brandmännens insatser inriktades istället mot att förhindra att branden spreds till boningshuset och andra byggnader.

– Vi har resonerat väldigt mycket i efterhand om vi gjorde en rätt bedömning eller inte, och vi har kommit fram till att vi trots allt gjorde rätt i detta fallet, berättade Ljungbys räddningschef Carl Håkansson under informationsträffen.

– Alternativet hade varit att ge oss in i en mörk ladugård med andningsskydd och med reflexer på jackorna, som kanske hade skrämt djuren. Vi hade hamnat i en situation vi absolut inte har någon vana vid. Sedan om vi väl fått ut några djur hade vi behövt kunna släppa dem någonstans. Det var speciellt med tanke på att det går en ganska stor väg precis intill ladugården.

Ska bygga nytt

Christer Johansson har efter brandkatastrofen tröstat sig med att de innebrända djuren förmodligen inte har behövt lida.

– De blev med största säkerhet nedsövda av all rök inne i ladugården, för under brandförloppet hördes aldrig några ljud från djuren.

Personal från kommunens miljökontor var, precis som representanter för försäkringsbolaget, tidigt på plats i Össlöv redan under den ödesdigra måndagsmorgonen i januari. Vid informationsträffen nu två månader senare beskrev de bland annat hur de avlidna djuren tagits om hand och grävts ner. Christer Johansson berättar också att han hoppas kunna bygga upp en ny ladugård igen.

– Tanken är att jag ska bygga en ny ladugård på andra sidan cykelvägen, med mjölkningsrobot och drygt 70 mjökkor.

– Jag hoppas att det går vägen, säger Christer Johansson.

Hör Christer Johansson berätta om sina byggplaner i tv-klippet här under.