Det förefaller i mina ögon som Sverige praktiserar ett ”EU-Light-medlemskap” i fråga om EU-stöden, givetvis på lantbrukarnas bekostnad. Det är heller ingen hemlighet att såväl Jordbruksverket som regeringen är fullt införstådda med att Sverige ännu inte anpassat landets myndighetsstruktur till EU-medlemskapet.
Hantera tvärvillkoren korrekt
Besluten om tvärvillkorsavdrag fattas på ett sätt som strider mot lagen. Länsstyrelser och Jordbruksverket har ännu inte anpassat verksamheten till EU-medlemskapet, skriver Jan-Erik Andersson, Bälinge.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Ska en lantbrukare som söker EU-stöd behöva misstro sin länsstyrelse och Jordbruksverket? Ja! Tro inte för ett ögonblick att lag och rätt är förstahandsvalet då du drabbas av återkrav eller tvärvillkorsavdrag.
Tvärvillkoren som är ett verksamhetskrav är lagstadgat och gäller alla medborgare, även den som inte söker EU-stöd. Om det finns en misstanke att någon inte följer reglarna om nötkreatursdatabasen (CDB) är den enda möjliga sanktionsmöjligheten en åtalsanmälan. Bötesstraff är den enda möjliga påföljden.
Först då kan någon hävda att du brutit emot lagen, vilket ska resultera i en utredning om tvärvillkorsavdrag. Enligt lag ska Jordbruksverket beräkna och besluta om en avdragsprocent.
Jag kan gå i god för att ingen av de drygt 400 lantbrukare som drabbades av tvärvillkorsavdrag år 2014 med anledning av just CDB känner igen sig i min beskrivning.
Det är i stället länsstyrelsen som egenhändigt ”bedömt” att dessa 400 lantbrukare inte följt lagen (Lagen om provtagning på djur). Jordbruksverkets kontrollvägledningar beskriver i detalj hur länsstyrelserna måste göra sina bedömningar, en avvikelse från vägledningen ska journalföras.
Beslut om tvärvillkorsavdrag fattas sedan (felaktigt) av länsstyrelsen och överklagas till Jordbruksverket, som redan i förväg i detalj bestämt vad de anser vara rätt eller fel vid länsstyrelsens handläggning.
Tro inte att det här är ett korrekt sätt att arbeta, det är jäv i den högre skolan. Den som tvivlar bör läsa SOU 1998:147, Effektivare hantering av EU:s direktstöd till jordbruket, sidan 116: ”Då en utvecklad och förbättrad servicefunktion (gentemot länsstyrelserna) inte är förenlig med Jordbruksverkets roll som överprövande myndighet, bör överprövningsfunktionen föras över till annan myndighet.”
Några förändringar med anledning av utredningen har ännu inte kommit till stånd i denna del. Att råda bot på myndigheternas direkt felaktiga tillämpningar av lagar och regler ligger tacksamt nog inom deras egna beslutsramar. Sluta därför göra fel – börja göra rätt! Det torde dessutom bli en väsentlig kostnadsbesparing.
Hur landets lantbrukare ska kunna få tillbaks sina rättmätiga stödpengar (mer än 100 miljoner kronor) som hittills gått förlorade är en annan historia som Jordbruksverket måste hantera omedelbart. Ett uppdrag som för övrigt bör anförtros en nytillträdd generaldirektör för Jordbruksverket.
Jan-Erik Andersson
Bälinge
Konsult