Jonatan Jacobson

Det finns omkring 300 arter vilda bin i Sverige. Ett fyrtiotal av dessa är humlor och resten så kallade solitärbin, arter med honor som rår om boet på egen hand. Sjukdomar, bekämpningsmedel och landskapsförändringar har bidragit till att många biarter har blivit ovanliga. En faktor är det rationaliserade jordbruket som har gjort att förekomsten av viktiga boplatser och blomarter har minskat. <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/tio-rad-for-att-radda-vilda-bin/">ATL har tidigare skrivit om hoten mot bin och humlor och vad forskarna tror kan hjälpa.</a>

– Runt en tredjedel av biarterna är rödlistade och riskerar att försvinna lokalt. En rik mångfald av bin är viktig för att alla vilda växter och grödor ska pollineras, säger Johanna Yourstone, doktorand i biologi.

Johanna Yourstone ingår i en forskargrupp vid Lunds universitet som under våren och sommaren studerar binas förutsättningar i det moderna jordbrukslandskapet. Forskningsstudien fokuserar särskilt på rapsrika miljöer, grödans pollen kan utgöra en viktig födokälla för bin samtidigt som blomningen är kort.

I studien ingår arterna mörk jordhumla och rött murarbi, den sistnämnda ett solitärbi. Bon med humlor och holkar med murarbikokonger har placerats ut i tolv rapstäta områden i södra Skåne. Boplatserna är uppställda på 0, 300 och 1 000 meter från rapsfälten.

– Grundfrågan är om långflygande humlor har en fördel på bekostnad av kortflygande solitärbin. Vi studerar också hur bina påverkas av rapsens korta blomning och vilka andra växter de går på, säger Johanna Yourstone.

För att följa individers födointag över tid märker Johanna Yourstone ett femtiotal humlor med minimala sifferlappar och samlar in pollenprover. Murarbinas föda kommer också undersökas i labb så att forskarna kan få reda på vilka blommor insekterna väljer.

Såväl vilda solitärbin som humlor är viktiga för att många lantbruksgrödor ska pollineras. Linjeraps, baljväxter och fruktträd är några exempel på växter som kräver, eller gynnas av, pollinering.

– Vi kan även se problem vid klöverfröodlingar. Rödklövern till exempel är beroende av de långtungade humlorna som har minskat mycket, säger Johanna Yourstone.

Humla nummer 40 tar igen sig efter märkningen.

Det kommer antagligen dröja ett drygt år innan några resultat från forskningsstudien presenteras. Förhoppningen är att kunskapen ska bidra till att förklara varför vissa arter är känsligare för landskapsförändringar än andra.

– Genom forskningen kan vi få underlag till rekommendationer om passande åtgärder. Jag hoppas att vi snart inser att landskapen måste göras mer gynnsamma för bin så att arter inte försvinner, säger Johanna Yourstone.

PREMIUM <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/larm-om-importerade-humlor/">Humleimport oroar odlare</a>

PREMIUM <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/gynna-den-biologiska-mangfalden-pa-de-svarta-sorgkanterna/">Lantbrukare vill gynna humlor och bin</a>

Forskningsstudien omfattar tolv områden i södra Skåne från Trelleborg i väst och Bollerup i öst.

Inom varje område finns tre platser med både humlor och solitärbin och två platser med enbart solitärbin.

I studien genomförs analyser av polleninsamling samt vägning, mätning och märkning av humlor. Andra moment är håvning av vilda bin och inventering av blommor.

En tredjedel av våra vilda bin är i dag rödlistade. Nu undersöker en forskargrupp hur det moderna jordbrukslandskapet påverkar humlor och solitärbin.

Nu undersöker forskarna hur det moderna jordbruket påverkar humlor och bin.