Hög tid att strama upp artskyddet

Återigen har vi fått ett exempel på konflikten mellan viljan att skydda faunan i skogen och att bedriva ett produktionsskogsbruk. I detta fall tvingades en skogsägare att stoppa avverkningen över sommaren när den redan hade startat. De barkborreangripna träden som skulle fällas fick stå kvar i väntan på hösten. Avverkningsstoppet tycks vila på en vidlyftig tillämpning av regelverket där det tydligen räckte med en observation av lapp- och slaguggla på ganska långt avstånd från avverkningen.

Det är i sig ett problem att beslutet att stoppa verksamheten inte går att härleda till de riktlinjer som Skogsstyrelsen själv har upprättat, där det krävs att fåglarna har sitt bo närmare den skördade ytan. Utslaget av skogsägarens överklagande får visa om det var i sin ordning eller inte. Ett annat och mer generellt problem är den artlista som beslutet grundar sig på. Den innehåller allt från nationellt hotade arter som pilgrimsfalk till fåglar som tjäder, orre och spillkråka som varken är listade som hotade eller återfinns i kategorin kraftigt minskande arter. En uppdatering vore önskvärd.

Som tjänstemannen på Skogsstyrelsen uppger i denna tidning tillämpas nu Artskyddsförordningen inklusive denna artlista. Det kan få stora konsekvenser för skogsbruket och borde ställa större krav på beslutsunderlag. Med respekt för alla hängivna naturmänniskor som rapporterar till Artportalen kan den inte ge annat än en indikation på olika fågelarters rörelser. Det borde krävas mer än så som bakgrund till ett beslut.

Sammantaget riskerar en sådan tillämpning baserad på svagt och föråldrat underlag att stoppa skogsavverkning i stora delar av Sverige under sommaren. Det vore ett allvarligt bakslag för skogsindustrin och för alla skogsägare som tar ansvar och sköter om sin skog.

Så här kan vi inte ha det! Som vi tidigare har skrivit om har de över Artskyddsförordningen närmast sörjande Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bett regeringen om en översyn för att skapa bättre reda. Miljöminister Karolina Skog meddelade först att någon sådan översyn inte var aktuell, men sedan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht sagt att frågan bereds på regeringskansliet höll hon med om det.

Frågan är vad beredningen är värd med så halvhjärtade bekännanden. För den som läser ATL denna vecka är det uppenbart att det enda raka är att sätta full fart på översynen av detta moras av bestämmelser och riktlinjer som såväl skogsägare som tjänstemän lider av att tillämpa.