Lars Jakobsson tycker att arrendepriserna är för höga och borde följa jordbrukets avkastningsförmåga (Synpunkten 6/12). Han menar att det beror på att en granne som vill arrendera en mark beter sig precis han gör om grannmarken skulle säljas och ger ett bud i överkant. Det beteendet beror på att grannens mark kanske bara blir till salu en gång under hans livstid. Varför är beteendet så lika?
Höga priser beror på arrendelagen
En avreglering av marknaden för sidoarrenden skulle ge priser som bättre motsvarar avkastningsvärdet. Det borde Arrendatorsföreningen driva.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det beror förmodligen på att det är lika svårt att anta och byta arrendator som att köpa och sälja gården kanske till och med svårare. I Sverige borde det finnas förutsättningar att få en fungerande arrendemarknad med tanke på det stora utbudet men arrendatorsföreningen har drivit besittningsskydd och andra regleringar in absurdum och på så sätt drivit fram en bristmarknad som driver upp priserna.
Om man avreglerar så att man får en fungerande marknad blir inte vartenda arrende som bjuds ut lika betydelsefullt som en försäljning. Arrendatorsföreningen borde driva en avreglering av framför allt marknaden för sidoarrenden. Med det stora och stigande utbudet skulle det då inte bli lika nödvändigt att bjuda mer än avkastningsvärdet. Regleringar föder krav på nya regleringar. Som man bäddar får man ligga.
Sverker Liden
Jägmästare