När Helena Jonsson i dag deklarerade att hon avgår som ordförande för LRF kom beskedet som en stor överraskning för många.
"Hon är otroligt omtyckt"
Förvånande, tråkigt och väntat. Det var bara några av kommentarerna kring Helena Jonssons avhopp.
– Man blev förvånad. Jag hade inte hört några indikationer på detta innan, men hon har suttit ett tag, säger Skånes regionordförande Marianne Andersson.
Hon tycker att Helena Jonsson har betytt mycket för förbundet. Men hennes största bedrift är att hon har fått upp matproduktionen på den politiska agendan, sammanfattar Marianne Andersson.
Men Helena Jonsson har också drivit på för att förändra LRF som organisation, tagit tag i medlemsintäkterna, och rakryggad stått upp för sina beslut när det har blåst, säger Peter Borring, som är ordförande i Östergötland. Hon har också klarat sig igenom ordförandeåren utan att ha blivit personligt ifrågasatt i någon större grad.
– Hon är otroligt omtyckt, men jag förstår att det är en tuff position och hon har suttit på den ganska länge nu. Det är synd för hon har otroligt mycket kvar att ge, säger Arne Lindström, ordförande i Västerbotten.
"Har gjort mycket"
För Peter Borring kom beskedet inte helt oväntat även om det kom utan förvarning.
– Tänker man på hur tufft jobbet är så krävs det mycket av en sådan människa, och jag är imponerad över att hon har stått ut i blåsvädret så länge som hon har gjort. Hon har gjort mycket för LRF. Men hon har också gjort LRF till en mer tydlig organisation, säger han.
Dessutom har hon synliggjort övriga styrelsen på ett bra sätt, tycker Peter Borring.
– Filosofiskt kan vi fundera över att man som organisation i allt större grad måste tränga igenom mediebruset. Detta blir viktigt för en kommande ordförande. Var och en är ordförande för sin tid. Helena Jonsson har tagit in LRF i media. Nu behöver vi en ordförande som kan fortsätta på den linjen, säger han.
Vad har hon betytt?
– Helena är inte de stora barrikadernas person, men man ska inte förringa hennes roll i att ha förflyttat LRF:s positioner. Hon har funnits med i många grupperingar och samverkat i framtidskommissionen, som den förra regeringen drog igång.
Lanserar Odell
Medan Marianne Andersson vill se någon med fortsatt starkt driv, tydlighet och någon som vågar ta konflikter, även i politiska sammanhang, framhåller Arne Lindström förmågan att lyssna som en viktig egenskap framöver.
– Jag önskar mig nästan en kopia. Jag tror att det även fortsättningsvis behövs en människa med samma egenskaper. Det krävs någon som är bra på att lyssna, hitta gemensamma nämnare, det som förenar snarare än det som skiljer, säger han.
Till skillnad från Marianne Andersson och Peter Borring vet han också vem han vill se som nästa ordförande.
– Jag tycker att vice ordförande, Åsa Odell, bör vara självskriven, säger han.