Av titlarna att döma inte så många. Det kan vara på sin plats med en kommentar från verkligheten.
Inkonsekvent bedömning av djurskyddet ett stort problem
Nio personer skriver under en och samma debattartikel om förprövning av svenska djurstallar i . Hur många av dessa namn har sin vardag i lantbruket och dess animalieproduktion?
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
”Förprövningen syftar till att skydda såväl djur som djurägare.”, står det i insändaren. Hur bönderna bakom djuren mår är väl bara en fin formulering. Vi har ju sett de sista åren hur lite prioriterat det är då våra djurskyddslagar lever sitt eget liv och tolkas lite som det passar i vart ärende. Vi har ju de sista åren matats med hur "dåligt" våra lantbruksdjur mår. Det har till och med pratats om att införa tidiga gryningsräder för att komma på alla oegentligheter. Min fråga är: Vill ni ha kvar animalieproduktionen i Sverige över huvud taget?
"Länsstyrelsen med god kompetens och med stöd av djurskyddsföreskrifterna säkerställer att djurens miljö förebygger problem." Förprövningen som vi gjorde på 1990-talet fungerade nog som tänkt. Då handlade det om att stallarna skulle vara bra och komfortabla för både djur och människor men även att ekonomin skulle hålla och byggkostnaderna vara skäliga. Är det så i dag?
2011 köpte vi kalvhyddor avsedda för fem kalvar i varje. Det var typgodkända flyttbara hyddor som var perfekta att ha kalvarna som kom från ensamhyddor i innan flytt till storboxar så de fick vänja sig i lugn och ro i ett mindre gäng först. Vid länsstyrelsens kontroll blev hyddorna inte godkända då de inte hade till exempel elvärme i vattnet och inget tak över utehagen.
Jag förklarade att i dessa kalvhyddor finns bara kalvar från april till oktober då våra kalvningar ligger så i tiden, och enligt mig behövs inget frostfritt vatten under denna tidsperiod. Men lagen sa sitt och i dag står hyddorna nerpackade och kalvarna gick miste om sin "inskolning". Gjorde denna lag det bättre eller sämre för kalvarna?
Vi har också varit med om att två länsstyrelser har helt olika syn på en fråga. Den ena är beredd att sätta djurförbud i ett ungdjursstall med skrapgång med foderbord med tak, då man väljer att tro att bonden "ljuger" om att halmen kan köras ut och förvaras ute, och på det viset slippa bygga en brandvägg som även skulle föra med sig andra ombyggnader i form av ventilation och ny taknock.
Nästa länsstyrelse som besiktar samma hall väljer i stället att lita på bonden då han säger att halmen lagras ute i stället. På detta vis blir samma hall som hotades av djurförbud av den ena länsstyrelsen godkänd av den andra och tack vare att denna länsstyrelse "litade" på bonden så sparades runt 150 000 kronor. Känslan av att ses som någon man kan lita på vad nästan lika mycket värd som pengarna.
Förprövningarnas vara eller inte vara tål nog att diskuteras vidare, liksom länsstyrelsens inställning till sitt kontrollarbete.
Kerstin Herbertsson
Jämjö
Mjölkbonde