ATL citerar den 20 juni Vetenskapsradion och skriver att Pernilla Tidåker på SLU anser att svenskt naturbeteskött är det bästa miljövalet, tack vare att stora biologiska värden är förknippade med markerna. De är några av de mest artrika miljöerna och håller på att växa igen. De har många rödlistade arter.
Skogsbete ger klimatsmart kött
Varför gillar inte organisationer som SNF, WWF och Skydda Skogen skogsmarkens viktiga agrara historia? Den frågan ställer Kelvin Ekeland i sin debattartikel.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Men nötkreatur släpper ifrån sig växthusgaser. Det blir ett val mellan klimat och biologisk mångfald. Enligt Fredrik Hedenus på Chalmers har troligen naturbeteskött samma klimatpåverkan som konventionellt kött. Tidigare har SNF och WWF också varit ute med liknande och tyvärr historielösa resonemang. Varumärket Naturbeteskött tycks vara viktigast. "Naturbeteskött" kan dock vara olika produkter.
I utmarkerna finns våra mest hotade naturbetesmarker med bland annat en betesberoende svampfauna. Än finns någon promille av markerna i bruk. Lokalbefolkningar med små jordbruk, några med fäbodar, bevarar traditioner och försöker se framåt.
Utmarkerna, som i dag bara kallas skog, har alltid betats av människors tamdjur som get, får ko, svin, häst och ren. Solen drev kretsloppet. Det visar osteologiska studier och pollenanalyser.
Varför gillar inte organisationer som SNF, WWF och Skydda Skogen skogsmarkens viktiga agrara historia? Allt fler luras att tro på deras felaktiga tes om att orörd skog ger ökad mångfald. Forskare på Chalmers anser att vi redan nu måste minska vårt intag av kött, mjölk och ost. De kräver drastiska förändringar i vår diet där nötkött har högst påverkan.
Belastningen beror på att moderna nötkreatur felavlats och övergötts med kraftfoder. Denna insats är onödig. Se till vår agrara historia. Vi lever i slutändan av en parentes med en förbrukning av fossil energi. Den är snart slut och en omställning hastar.
Kan inte SNF, WWF och Skydda Skogen acceptera mångbruk och agroforestry? Från stenålderns betesbruk till efter andra världskriget fanns ett silvopastoralt kombinat med betesdjur och träd. Direkt solenergi var enda tillskottet. Metoden fungerande ekologiskt uthålligt i mer än 6 000 år och gav ved, hö och kött. Djuren var kolsänkor och gav inget överskott av växthusgas. Sedan kom ett tekniskt övermod.
Jag vill citera Gävleborgs fäbodförenings tidning nr 2 2018. Där skriver Thorsten Laxvik, känd köttförädlare av skogsbetande lantrasdjur från kollektivet Norrbete i Ramsele:
”Konferensen om Nordsvenska kulturlandskapet gav en oväntad aha-upplevelse. När kartan över 100 000 fäbodar lades fram insåg jag den oerhörda betydelsen av detta. Varenda kvadratcentimeter av Nordsverige var brukad för 100 år sedan. Runt varje fäbod fanns ett kulturlandskap med betesmarker, lövtäkter med mera som sträckte sig 15 kilometer åt alla håll. I fjällen och i skogen fanns också samerna. Människa och natur i symbios, ett brukande utan förbrukande, en unik källa till kunskap i en tid då jordbruk, förädling och distribution av mat förstör miljö.”
Kommuner i skogslandet måste börja köpa sådant hållbart producerat kött och kräva stöd till detta, utanför bidragssystemen, ungefär som Forum för levande historia, föreslår Laxvik.
Han talar om människa och natur i symbios, som också ger nyttiga livsmedel rika på fettsyran Omega 3. I friska, höglänta trakter vid fäbodar där anpassade fjällkor och rödkullor betar fritt och där gödslade beten och kraftfoder är bannlysta får landet liv.
Kelvin Ekeland
Författare och etnobiolog i Norrbo