För närvarande driver jag en process om rätten till skyddsjakt. Länsstyrelsen i Västra Götaland och Naturvårdsverket har avslagit skyddsjakt med hänvisning till att det finns för mycket älg. Därför ska i stället älgen skjutas i ordinarie jakt. Att min skog förstörs anser myndigheterna sakna betydelse.
Klen älgförvaltning utan ansvar
Sören Larsson för fram en rad felaktigheter om älgförvaltningen i sin debattartike.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Älgförvaltningsgruppen avstyrkte skyddsjakt. Jag skickade då ut ett formulär med frågor där samtliga inblandade fick redovisa grunderna för sina beslut, hur de såg på riksdagens mål, vilket ansvar de ansåg sig ha och om de ansåg att det vid nuvarande storlek på älgstammen var möjligt för skogsägaren att använda alla svenska trädslag i sitt skogsbruk.
Samtliga skötselområden, älgförvaltningsgruppen, länsstyrelsen och Naturvårdsverket vägrade svara på frågorna. Hur kan Sören Larsson och LRF kräva att en skogsägare ska gå med i ett skötselområde som vägrar svara på frågor om grunderna för sin verksamhet och uppträder som ett hemligt sällskap? Varför nominerar LRF och Södra sådana ledamöter till älgförvaltningsgruppen?
Ett skötselområde är en privat förening utan ansvar för hur dess beslut påverkar skogsägarnas egendom. En älgförvaltningsgrupp är ett beredningsorgan till länsstyrelsen och kan inte fatta beslut med rättsverkan. Ingen jägare eller skogsägare behöver bry sig om dess beslut och de kan heller inte ställas till ansvar för de beslut de fattar.
De enda som kan fatta beslut med rättsverkan i älgförvaltningen är länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Regeringen. Hur kan Larsson påstå något annat?
Om en skogsägare överklagar ett beslut om skötselplan (Tibrofallet) eller skyddsjakt är det aldrig skötselområdet eller älgförvaltningsgruppen som är svarande utan länsstyrelsen. Det beror just på att de övriga inte kan fatta beslut med rättsverkan och inte behöver ta ansvar för sina beslut.
Sören Larsson vet mycket väl att LRF, Södra, Jägareförbundet och olika myndigheter och politiska partier bara bluffar när de hävdar att markägare och jägare beslutar hur stor älgstammen ska vara. Älgförvaltningen är en statlig reglering och det är länsstyrelserna och Naturvårdsverket som fattar alla beslut och som bär ansvaret för den ekonomiska och miljömässiga förstörelsen.
Sören Larsson tar avslutningsvis upp ett förslag från Naturvårdsverket och Jägareförbundet som vill ha ”samförvaltning” av allt vilt utom vildsvin (där vill man inte ta ansvar). Låt oss hoppas att LRF för en gångs skull försvarar markägarnas intressen och avstyr det förslaget. Det räcker med en skandalös älgförvaltning vilket förhoppningsvis allianspartierna också inser.
Sverker Liden
Jägmästare