Norska Zero, eller Zero Emission Resource Organisation, är en oberoende och ideell miljöorganisation som sedan starten 2002 haft ett enda mål i sikte - att utveckla lösningar med nollutsläpp av växthusgaser.
"Klimatförändringen är det största hotet mot biologisk mångfald"
– Klimatfrågan kan inte lösas utan omfattande användning av biomassa, och där måste varje land hitta sina möjligheter.
Det säger Kåre Gunnar Fløystad från den norska miljöorganisationen Zero.
Ulf Aronsson
– Klimatförändringen är den viktigaste miljöfrågan och vi arbetar i skärningspunkten mellan teknik, politik och näringsliv för att fasa ut fossilanvändningen, säger Kåre Gunnar Fløystad.
– Vi försöker jobba mer med "för" än "emot" eftersom det ger bäst resultat. Man kan jobba emot olja så mycket man vill, men saknas det alternativ så händer det inget.
Biomassan behövs
I Zeros arbete har också biomassa, bland annat skog, en viktig roll.
– Vi kan inte lösa klimatfrågan utan en omfattande användning av biomassa, och där måste varje land hitta sina möjligheter. Skog är en viktig källa till förnybart kol, men skogen kan inte lösa allt på egen hand, alla bidrag behövs, säger han och nämner sol, vind och vätgasdrift som andra exempel.
Störst klimatnytta gör skogen om det används mer trä i byggandet, anser han.
– Byggindustrin står för en stor andel av både klimatutsläppen och energiförbrukningen. En avgörande åtgärd för att reducera utsläppen är att ställa klimatkrav på byggmaterialen. Det skulle inte bara öka träanvändningen, utan skulle också driva fram en utveckling av till exempel klimatvänligare cement.
Hot mot mångfald
Om att användningen av skogsråvara samtidigt skulle kunna innebära ett hot mot den biologiska mångfalden säger han så här:
– Klimattförändringen är det största hotet mot den biologiska mångfalden. Norden kan visa en hållbar användning av biologisk råvara men det kommer bli avvägningar mellan olika intressen. Alla aktörer måste jobba för ständig förbättring, det går inte bara att mäta i kubikmeter per timme.
– Bägge sidor har ett intresse av att hålla i gång konflikten mellan miljö och produktion, det är lätt och tydligt att samlas kring. Men samhället i stort förlorar på det.
Osäkert kollager
I en skog som lämnas för fri utveckling kommer inlagringen av kol fortsätta tills den är fullmogen. Sedan inträffar ett jämviktstillstånd där avgången av koldioxid från självdöda träd är lika stor som upptaget till nya växande träd. Men att se stående skog som en kolsänka tycker Kåre Gunnar Fløystad inte är någon bra idé.
– Stående skog är ett väldigt osäkert kollager, mycket mindre säkert än om det ligger i olja under havets botten. Brand, torka, stormar och insektsangrepp kan snabbt göra att kolet frigörs, och den typen av händelser kommer att öka i takt med klimatförändringen.