Niklas Larsson

ATL har ringt upp Håkan Gerhardsson som var med från början.

Ska ni fira att ni fyllt 30 år?

– Det är preliminärt, men jag har bokat hembygdsgården här i Ringarum där vi hade det första upptaktsmötet i oktober 1986. Där har vi tänkt att vi ska fira, den 19 augusti.

Hur har intresset för ”Grållen” ändrats under de här 30 åren?

– Inte har det minskat i alla fall, det har det definitivt inte gjort. Vi har nästan 7 000 medlemmar och under de här 30 åren är det ju naturligtvis många medlemmar som gått bort. Jag kan tänka mig att medelåldern i den här föreningen är ganska hög, så det måste ju fylla på underifrån, vilket det tydligen har gjort, eftersom vi kan hålla det här höga medlemsantalet.

Vad är det bästa med Grållen?

– Den är liten och nätt, lättmekad framförallt. Med hydraulsystemet kan man bära redskapen.

Hur har du haft glädje och nytta av Grållen?

– Jag har den bara för skojs skull, det har ju blivit ett kulturarv nästan. Att man ska försöka att värna och spara traktorn. De flesta har den väl för skojs skull. Det är många som kör hem ved och plogar snö, sätter potatis och lite sådant. Tack vare Grålleklubben har jag träffat mycket folk i landet, både fysiskt och på telefon.

Hur många har blivit bättre på att meka genom Grålleklubben?

– Det kan jag inte svara på men klart att många lärt sig mycket under åren. Klubben har mekarträffar som det blir mer och mer av.

Att Grålleklubben betytt något för orten Ringarum förstås när man hör att orten också kallas för ”Grållerum”. I samhället och runtomkring det finns aktiva samlare som träffas regelbundet.

Vad är tricket för att hålla igång en sådan här förening?

– Det har skött sig själv mer eller mindre. Vi gjorde ingenting för att sprida oss. Det kom spontant. Det är eldsjälar som jobbar ideellt. Tack vare det så funkar det. Vi har än så länge inte haft några problem med att få ihop de här eldsjälarna. Det är ju enbart ett intresse som gör det.

På ett museum i London står ”The Black Tractor”. Om traktorn skriver museet att den mer än någon annan uppfinning har revolutionerat sättet att använda en traktor. Den svarta Fergusontraktorn tillverkades i Irland år 1933 och upphovsmannen var den världsberömde Harry Ferguson. Nyheten var trepunktslyften med hydraulik och tyngdöverföring. Traktorn vägde bara 812 kilo medan en Fordson vägde 1 524 kilo. Som serietillverkad kallades det nya traktorundret för Ferguson-Brown typ A. Namnet Brown kom sig av att den tillverkades i David Browns fabrik. Förlagan till ”Grållen” var inte grå utan svart. Det sägs att Harry Ferguson helst ville se sina traktorer målade i svart.

TE – modeller av Ferguson ”Grålle”

TE-20 Tractor England, 20 hästkrafter

TE-A-20 bensin, 1,8 liters cylindervolym

TE-A-20 B, bensin, 2,09 liters cylindervolym

TE-D 20 fotogendriven som startas på bensin

Intresset för att meka och köra med en tekniskt avancerad traktor från England har gjort att Svenska Fergusonklubben Grålle fått tusentals medlemmar i hela Sverige. Tillsammans ordnar de mekarkurser och träffar. I år fyller klubben, som i folkmun kallas Grålleklubben, 30 år. ATL har pratat med en eldsjäl som varit med sedan starten.

När Fergusons nya lätta traktor kom på marknaden var det många som ville köpa den. Nu vårdas traktorerna och körs av tusentals medlemmar i en klubb som har mängder av aktiviteter.