Svar på Kristina Höök Patrikssons replik på min artikel i ATL den 7 september 2018.
Dispenskraven avser endast förbjudna åtgärder
Det är den enskildes rätt att bedöma.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Lagen är tydlig när det gäller krav på dispens inom strandskyddsområden. Dispenskraven avser endast förbjudna åtgärder. Anläggningar och anordningar är endast förbjudna om de påverkar något av strandskyddets syften medan byggnader alltid är förbjudna. Myndigheter prövar endast om dispens kan ges eller inte för en förbjuden åtgärd och då krävs det ”särskilda skäl”.
Myndigheten har ingen möjlighet att meddela att en åtgärd inte påverkar något av strandskyddets syften och därmed inte behöver någon dispens. Den bedömningen lägger lagen på den enskilde.
Det är också den enskildes rätt att bedöma vad gäller åtgärder som vidtas inom jordbruk, skogsbruk, fiske eller renskötsel. Om någon av dessa näringar söker strandskyddsdispens så gäller inte det undantag som finns för dessa näringar då det inte återfinns bland de ”särskilda skäl” som dispens prövas mot.
Naturligtvis finns det andra lagar och regler att förhålla sig till men då handlar det om något annat än strandskyddet.
Gunilla Sellberg
Miljöjurist, Sellbergs Miljöjuridik AB
LÄS OCKSÅ: Lättnader i strandskydd för landsbygden