I potatissammanhang har diskussionerna gått varma i odlarled sedan Stiftelsen Potatisbranschen för snart ett år sedan införde skärpta kvalitetsnormer för SMAK-märkning av höst- och vinterpotatis.

Många odlare har känt en uppgivenhet över att det är så svårt att uppnå de nya reglerna, med stor frånsortering och lägre intäkt som följd. Fjolårets potatis som såldes i vintras och våras var förvånansvärt fin i butikerna. Jag har många gånger häpnat över att det ens är möjligt att potatis, som är en levande produkt som vuxit i jord, kan ha ett så fint utseende så sent på säsongen.

Det lyckas man med på grund av de kvalitetssatsningar som görs i alla led från odling av utsädet till exponering i butiken. Det krävs en genomtänkt strategi från början till slut och med många insatser i form av arbete och investeringar. Kvalitet kommer inte av sig självt och det kommer inte gratis! En superfin produkt borde rimligtvis generera ett mervärde gentemot en mer ordinär vara.

Den merbetalning som krävs har odlingen tyvärr ännu inte lyckats ta ut. Men om inte vi lyckas ta fram den kvalitet handeln vill ha kommer någon annan att göra det. Kanske med hjälp av preparat som är otillåtna i Sverige.

Det märkliga är att kvalitetskraven från handelns sida mer eller mindre nollställs då färskpotatisen kommer. I butik ligger under en period en tvättad storlekssorterad kyllagrad kvalitetsmärkt vinterpotatis bredvid en jordig primör packad för leverans till butiken direkt på upptagaren ute i fält. Kvalitet blir plötsligt ett diffust begrepp.

Vi ser resultatet i butiken. Det är enligt min erfarenhet varierande. Allt ifrån en fantastiskt fin färskpotatis till en vara med en kvalitet som aldrig skulle accepteras om det var en vinterpotatis. Konsumenterna reagerar. Konsumtionen går ner, liksom prisnivån och det drabbar hela näringen, både färsk- och vinterpotatisen.

Med låga priser minskar incitamenten att vara noggrann. Kan man sälja några extra kilon potatis, även om de inte håller måttet, så blir det fler kronor i plånboken. Men jag är säker på att man biter sig själv i svansen. En undermålig kvalitet kommer att ge minskad konsumtion och minskade intäkter till odlingen som på sikt får svårt att överleva.

Utvecklingen går hela tiden framåt och det gäller att hela tiden bli bättre. Det här är inget unikt för potatisbranschen utan gäller förmodligen vad man än håller på med. Imorgon kommer det inte att fungera att göra som jag gjorde igår eller ens idag. Ur klimatsynpunkt är det viktigt att frånsorteringen blir så liten som möjligt.

Alla odlare behöver kavla upp ärmarna och ta tag i sitt eget kvalitetsarbete. Jag önskar att jag alltid skall bli sugen på att äta potatis när jag är i affären och jag hoppas att odlingen kan ta betalt för vad som krävs för att få fram den kvalitet som efterfrågas.

Lisa Andrae, verksamhetsledare på Potatisodlarna

Ordet kvalitet har cirkulerat i mina tankar ofta under det senaste året och inte minst nu under sommaren. Kvalitét och potatis!

"En superfin produkt borde rimligtvis generera ett mervärde gentemot en mer ordinär vara", skriver Lisa Andrae i sin krönika.