Tack vare en ny mätteknik har ett svensk/kinesiskt/schweiziskt forskarteam lyckats mäta kvicksilverflödena till och från ett myrområde i Västerbotten under ett års tid. Resultaten visar att avdunstningen och avrinningen av kvicksilver är dubbelt så stor som tillrinningen via regnvatten. Mängden kvicksilver i mossen minskar därför mycket snabbare än forskarna tidigare trott.
Snabb minskning av kvicksilver
Inom bara några årtionden kan det vara riskfritt att äta svensk insjöfisk, visar ny forskning. Tidigare trodde man att det rörde sig om hundratals år.
Ulf Aronsson
Minskade utsläpp
– Vi har trott att det skulle ta hundratals år att dränera bort det kvicksilver som byggts upp i mossen via avrinningen. Men de senaste 20-30 åren har halten kvicksilver i atmosfären över Norden halverats tack vare minskade utsläpp. Därför är avgången nu snabbare än tillskottet, förklarar Kevin Bishop, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och en av forskarna bakom studien.
Det kvicksilver som finns i vatten, skog och mark kommer i huvudsak från atmosfären på grund av ökade utsläpp från olika mänskliga aktiviteter under de senaste 100-150 åren. I våta partier som mossar ansamlas kväve för att sedan via avrinningen hamna i vattendrag, sjöar och fisk nedströms. Tidigare har forskarna inte sett någon lösning för att få bort kvicksilvret i mark och vatten men nu verkar problemet bokstavligen talat vara på väg att blåsa bort av sig själv.
Sprids ut
– Vår forskning visar att det kan vara riskfritt att äta svensk insjöfisk inom några årtionden, om vi fortsätter med dagens förebyggande åtgärder, fortsätter Kevin Bishop.
Att kvicksilvret går upp i atmosfären innebär naturligtvis inte att det försvinner helt. Med tiden kommer det ner någon annanstans, men då mer utspritt och i stabilare former som är mindre farliga.
Enligt Kevin Bishop har skogsbruket en mindre inverkan på kvicksilverhalterna i vatten.
– Om vi tittar på kvicksilverhalterna i svensk insjöfisk så kommer kanske 10-20 procent från skogsbruk. Påverkan efter en avverkning och markberedning håller i sig i kanske 10 år och varierar kraftigt, bland annat beroende på hur blöt marken är.
Bortglömd fråga
Han är också kritisk mot att kvicksilver blivit något av en bortglömd fråga.
– Här har vi ett miljögift som vi vet är farligt, men de mätningar som görs på kvicksilver i fisk har inte tillräcklig kvalitet eller samordning för att vi ska veta om halterna minskar. Man konstaterar att halterna är för höga i alla sjöar och sen struntar man i det.
– Regeringen satsar på att mäta nya gifter, och det är bra, men samtidigt har man dålig koll på kvicksilvret. Det här borde harmoniseras på EU-nivå och Naturvårdsverket borde samordna mätningarna i Sverige, avslutar Kevin Bishop.
LÄS MER: Miljögift sprids i kalhyggets spår
LÄS OCKSÅ: Bättre, men inte bra
LÄS ÄVEN: Grundlurades på jakträtter