Det står också i överenskommelsen att Sverige har fantastiska förutsättningar för förnybar elproduktion och att utnyttjandet av befintlig vattenkraft kan ökas. Vidare ska man förenkla och anpassa regelverken till småskalig produktion.
Lämna den småskaliga kraften i fred
Det är en svårbegriplig värld. I den energiöverenskommelse som slöts mellan fem av riksdagspartierna fick vattenkraften en puff i rätt riktning bland annat förslag om en sänkning av fastighetskatten till 0,5 procent precis som för andra elproduktionsanläggningar.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Tord Karlsson
Allt detta låter väldigt bra. Därför är det väldigt märkligt att vi gång på gång kan skriva om ägare till mindre vattenkraftverk och andra vattenverksamheter som råkar illa ut i kontakterna med myndigheterna, till exempel kvarnen i Stångsmåla i denna tidning.
Problemen har bland annat sin grund i att de rättigheter som härstammar från gamla privilegiebrev slutade gälla när Miljöbalken infördes 1998. Det är den tolkning som gjorts i flera domar i mark- och miljööverdomstolen och som vänder upp och ned på tillvaron för ägare till dessa små verksamheter.
Att de gamla rättigheterna, som förutsattes fortsätta gälla i 1983 års vattenlag, plötsligt försvann måste tolkas som ett misstag från lagstiftarnas sida. Det fanns ingen intention att de skulle tas bort. Detta misstag borde nu kunna åtgärdas.
Ett annat problem är att den miljöprövning som krävs inte är anpassad till små verksamheter av denna typ. Det är skillnad på Harsprånget och Stångsmåla vad gäller såväl ekonomiska möjligheter som problemens karaktär.
Att begära tillstånd kostar stora pengar. Om man inte får tillstånd eller om de investeringar som krävs är för stora är det också en omfattande och kostsam apparat att riva anläggningen. En enklare hantering, mer anpassade åtgärder och hjälp med finansieringen skulle göra god nytta.
En proposition om vattenverksamheter var väntad i september i år, men har – som så mycket annat – skjutits framåt i tiden, i detta fall till senvåren nästa år.
Med tanke på att en proposition är väntad och det finns gott om för den småskaliga vattenkraften positiva tongångar i en bred parlamentarisk överenskommelse kan man förundras över den brådska och iver som myndigheterna går fram med. Det måste vara bättre att lämna små vattenkraftverk i fred tills en ny lagstiftning är på plats.
Gamla kulturmiljöer som i sig har ett stort värde hotar att förstöras i onödan. Det är också ett stort slöseri med resurser om betalda och fullt fungerande kraftverk ska stängas. Det känns inte modernt och i takt med tiden.