Tord Karlsson

Det finns ett växande intresse bland lantbrukare för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, även om officiella utvärderingar målar världen i svart. Ny kunskap och nya metoder för utvecklingen åt rätt håll. Lärkrutor i fälten ger sånglärkan en plats att vara på, kantzoner anläggs i fälten och nya våtmarker etableras.

Konsumentens intresse för natur­beteskött växer, Coop meddelar att försäljningen har ökat med 40 procent och väntas fortsätta växa. Det är glädjande att begreppet nu tycks fastna hos konsumenten. Bönderna svarar med att producera mer.

Det låter perfekt. Men den senaste utvärderingen av de så kallade Aichimålen, som ska mäta hur det står till med den biologiska mångfalden, ger en dyster bild av utvecklingen där jordbrukslandskapet inte alls når målet om att jordbruksmarken ”används på ett hållbart sätt så att biologisk mångfald bevaras”.

Det kan vara riktigt, det kan också vara fel. Mål med så vaga formuleringar är omöjliga att nå. När är det tillräckligt bra? Innebörden är också att inget får förändras och det är en helt orimlig målsättning.

Man kan också välja att se det som görs och ställa sig frågan vad som hindrar den positiva utvecklingen. Det är sant att på många håll växer markerna igen, det finns inte längre några djurgårdar. På andra håll hänger det öppna landskapet på en enda verksam gård som snart väntas lägga ned. Lammnäringen går på knäna. Allt detta är resultatet av en lönsamhetskris i djuruppfödningen.

Förutom den stora nyttan för mångfalden ovan jord är betesmarkerna en mycket betydelsefull kolfälla. Nya rön visar att i global skala är lagren av kol i betesmarkerna mycket större än man tidigare trott. Eftersom kolet, till skillnad från i skogen, lagras under mark är det också säkrare förvarat, säkrat för brand och avverkning.

Betesmarken har alltså många kvaliteter och mycket talar för att den kommer att vara i fokus för ersättningar för ekosystemstjänster det kommande decenniet. Den är viktig både för den biologiska mångfalden och för kolbalansen.

Naturvårdsverket har i en analys sett brister i nuvarande regelsystem och kommer med förslag om förändringar. De fyrkantiga reglerna i Cap missgynnar viktiga miljöer med till exempel träd och buskar och sankmarker.

Naturvårdsverket vill utreda om man kan skapa ett nationellt ersättningssystem vid sidan av Cap för att sköta och restaurera betesmarker och ängar. Det kan vara rätt väg att gå.

Ännu viktigare är en bra dialog med myndigheterna där lantbrukaren får stora friheter att sköta sina marker. Vi måste komma bort ifrån händelser när biologisk mångfald ska åstadkommas med mänsklig enfald. Krav på att nya och tillfälliga stenrösen ska ha permanent biotopskydd eller att man inte ska få göra en enkel vägdragning till sitt hus är färska exempel på stelbent byråkrati.

Den som känner sin gård och är intresserad gör det bästa jobbet för mångfalden utan detaljerade krav. Så kan den biologiska mångfalden öka.

Den som känner sin gård och är intresserad gör det bästa jobbet för mångfalden, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Den som känner sin gård gör det bästa jobbet, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Släpp bonden fri att fixa mångfalden

Företagande

Den som känner sin gård och är intresserad gör det bästa jobbet för biologiska mångfalden, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.