Det råder byggboom inom delar av lantbruket. Samtidigt försämras kunskapsutvecklingen om lantbrukets byggnader år efter år. Det drabbar till sist lantbrukets konkurrenskraft.

Liksom allt annat går byggandet inom lantbruket upp och ned. Det beror till viss del på lönsamheten.

Inom vissa driftsinriktningar är det enligt förprövningsstatistiken just nu byggboom. Antalet förprövade dikoplatser fördubblades nästan i fjol, från 8 730 platser 2015. Grisplatserna ökade också medan det för mjölken var mer eller mindre oförändrat.

Oavsett variationerna i byggandet inom lantbruket verkar det gå utför med kunskapsutvecklingen – år efter år. Lite forskning, ingen utbildning för personer som kan rita, bygga och konstruera stallar och ingen testning eller utvärdering av olika bygglösningar eller material.

Det är därför ingen slump att regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att komma med förslag på hur kunskapsutvecklingen inom byggandet ska ta fart. Det ska bli mycket intressant att ta del av utredningen som ska vara klar i mars 2018.

Jag tror att det kan komma en hel del bra förslag. Det krävs visserligen pengar för att gå från ord till handling, men det utgår jag från att regeringen insåg när den skickade i väg uppdraget till Jönköping.

Jag tycker att det viktigaste är att det startas någon form av byggteknisk utbildning där det ingår en förståelse för lantbruket och dess byggnader. Som det är nu minskar antalet personer att rekrytera successivt.

Ingen utbildning – inga nya medarbetare att anställa. Inga nya medarbetare innebär i sin tur att kunskap, erfarenhet och utveckling stannar av. Då blir det dyrare att bygga. I slutänden är det lantbrukaren och företagets konkurrenskraft som drabbas.

Det är inte rimligt att tro att SLU ska väcka liv i teknikagronomprogrammet. Det hade troligen varit den bästa lösningen ur många perspektiv, inte minst med tanke på att bättre konkurrenskraft och ökad produktion hänger intimt samman med att man kan dra nytta av tekniska möjligheter. Det skulle vara i linje med den nationella livsmedelsstrategin.

Nej, glöm SLU och teknikagronomutbildningen. I stället behöver vi se oss om efter andra lösningar för att säkerställa att byggföretag, inrednings- och konstruktionsföretag, länsstyrelser, försäkringsbolag och rådgivningsföretag i framtiden kan rekrytera medarbetare som vet hur man konstruerar och bygger stallar.

Det bästa vore att regeringen väljer ut en högskola eller ett universitet som redan i dag utbildar högskoleingenjörer med bygginriktning. Ge lärosätet resurser att skapa ett påbyggnadsår med en agrar inriktning. Det behövs givetvis samverkan med, och kanske även finansiering från, branschföretag.

Varför inte ge uppdraget till Linköpings universitet? Med Vreta kluster som dynamiskt nav, en byggingenjörsutbildning på 180 poäng, god förmåga till samverkan, ett naturbruksgymnasium inom 20 minuter från universitetsområdet och bra fart inom lantbruket vore det ett perfekt val!

Om regeringen snabbar på lite skulle vi kunna anställa de första lantbruksingenjörerna 2020.

Förbundsdirektör Hushållningssällskapet

För att motverka bristen på byggingenjörer som kan rita djurstallar, borde regeringen satsa på att låta en ort med byggnadsutbildning skapa ett påbyggnadsår med agrar inriktning, skriver Jesper Broberg i sin krönika.

Hushållningssällskapet förbundsdirektör Jesper Broberg vill att regeringen ska ge ingenjörer kunskap att bygga stallar. Läs var i landet det ska ske.

Bönderna behöver bättre ingenjörer

Arbetsliv1

Linköping kan bli ett alternativ att utbilda byggnadsingenjörer med agrar kunskap, skriver Hushållningssällskapet förbundsdirektör Jesper Broberg.