LRF tycker det är bra att en stark riksdagsmajoritet har fattat ett historiskt beslut om att den svenska livsmedelsproduktionen ska öka. Som jag ser det leder den inte, som Thomas Gunnarsson från Familjejordbrukarnas riksförbund menar sin debattartikel i ATL den 3 oktober, till en sämre livsmedelssuveränitet. Snarare är den lösningen på de problem som han målar upp.
Livsmedelsstrategin är rätt väg att gå
Om alla bidrar till att förverkliga strategin får vi ett mer robust jordbruk.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Om alla aktörer i livsmedelskedjan agerar i linje med riksdagsbeslutet blir resultatet att försörjningstryggheten förbättras. Sverige blir mer robust i kriser och vi minskar den miljöpåverkan vår livsmedelskonsumtion orsakar i andra länder.
Globaliseringen och Sveriges medlemskap i EU gör det viktigt för Sverige att ha en samlad uppfattning om hur det svenska jordbruket och livsmedelsproduktionen ska utvecklas. När vi inte har haft det har den svenska livsmedelsproduktionen under lång tid tappat mycket mark till importen.
På en öppen marknad går det inte att stänga ute import med hjälp av regleringar. Därför behöver en livsmedelsstrategi bygga på att konsumenter, främst i Sverige men även på exportmarknaden, har förtroende för svenska bönder och deras produkter.
Men en livsmedelsstrategi måste också baseras på att svenska bönder behöver ha jämförbara villkor mot omvärlden. Konkurrensförmåga kan inte bara byggas med bra konsumentförtroende utan det krävs rimliga skatter, avgifter och regelverk.
Här behöver svenska politiker göra mer. Exempelvis bör regeringen omgående uppdra åt en rad myndigheter att i sin regeltillämpning ta hänsyn till riksdagsbeslutet om en ökad svensk livsmedelsproduktion. Den vardagliga myndighetsutövningen i samband med tillståndsprövning och stödhantering behöver förbättras så att företagare slipper vänta mer än ett halvår på besked om tillstånd eller utbetalningar.
Utbildning, forskning och innovation är givetvis viktiga framtidsfrågor i livsmedelsstrategin. Här har en del bra saker sjösatts, exempelvis satsningen på ett växtförädlingscentrum. Jag hoppas också att etableringen av en arena för samverkan och innovation som Tillväxtverket håller i kommer att leverera spännande resultat. Uppdraget som SLU har att utveckla kopplingen mellan forskning och rådgivning inom livsmedelsområdet är en annan viktig del i strategin.
Jag tycker alltså att livsmedelsstrategin som riksdagen klubbat är en bra grund att stå på. Men nu krävs hårt arbete av alla aktörer i livsmedelskedjan för att visa resultat. LRF jobbar med en egen handlingsplan som vi uppdaterar löpande. Målet är givet; en hållbar, robust och växande svensk livsmedelssektor.
Andra länder jobbar med mer eller mindre med sin egen livsmedelsförsörjning. Sverige har slarvat men är nu tillbaka på banan. Thomas Gunnarsson jämför med Indien. Det är intressant att notera att befolkningstillväxten i landet sedan 1950 har varit 247 procent att jämföra med 43 procent i Sverige. Så bakom en snabb utveckling av livsmedelsimporten i Indien ligger troligen befolkningsökningen i första hand. I Sveriges fall är det nog snarare avsaknaden av en livsmedelsstrategi som förklarar utvecklingen.
Thomas Bertilsson
Enhetschef för äganderätt och näringspolitik på LRF