Enligt Skogsvårdslagen och Jaktlagen ska de enskilda skogsägarna ha rätt och möjlighet att använda tall och lämpliga lövträd i sitt skogsbruk. Men länsstyrelserna och Naturvårdsverket vägrar att sköta viltförvaltningen så det blir möjligt. Vilka åtgärder är möjliga att genomföra för att gynna ett mångfaldsskogsbruk?
LRF måste kämpa för skogsägaren
Ansvarsfrågorna inom Skogsvårdslagen ska utredas. Då har LRF chansen att påverka resultatet.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I en motion till LRF tar jag upp några förslag som är lämpliga att genomföra i samband med att ansvarsfrågorna inom Skogsvårdslagen reds ut. Ansvaret för hur stor älgstammen ska vara på en fastighet har flyttats från den enskilde skogsägaren till länsstyrelsen. Men fortfarande kan den enskilde skogsägaren straffas och åläggas att på egen bekostnad återställa en föryngring som har förstörts som följd av länsstyrelsens viltförvaltning.
Som jämförelse kan nämnas att en skogsägare som högg ner ett 30-tal aspar och körde genom en nyckelbiotop på sin egen mark fick ett vite på 50 000 kronor trots att länsstyrelsen inte betalat för intrånget.
Regeringen ingriper inte när enskilda straffas för felaktiga beslut i länsstyrelserna. LRF måste nu ta itu med frågan när ansvarsfrågorna inom Skogsvårdslagen ska beredas i regeringen. Jag föreslår i min motion att länsstyrelsen ska straffas och åläggas att bekosta ett återställande av den förstörda föryngringen. Centerpartiet som drev igenom den nya älgförvaltningen har ett särskilt ansvar.
En bidragande orsak till förstörelsen är länsstyrelsernas godtycke när det gäller att skydda tall- och lövskog. Det saknas analys av vilken storlek på älgstammen som krävs för att skogsägarna ska våga börja föryngra med annat än gran.
Skötselområdena kan besluta att inte skjuta det av länsstyrelsen beslutade antalet älgar. I min motion föreslår jag att regeringen redan i år ska besluta om allmän jakt i form av avlysningsjakt på älgar som inte skjutits före 1 december i enlighet med älgförvaltningsgruppens förslag och länsstyrelsens beslut. Då ökar skogsägarnas tilltro till älgförvaltningen.
LRF måste nu kräva att staten fullgör sina skyldigheter mot skogsägarna innan man ger sig in i nya förhandlingar om nyckelbiotoper och säga bestämt nej tills regeringen beslutat om effektiva åtgärder. Skogsstyrelsens hantering av nyckelbiotoper bör utredas noggrant innan LRF efter information till medlemmarna yttrar sig över förslagen. Älgförvaltningen är ett avskräckande exempel på hur det går när myndigheter och politiker låter lobbyorganisationer sköta myndighetsutövningen.
Sverker Liden
Jägmästare