Sverker Liden har i sin debattartikel i ATL den 22 mars missuppfattat ganska mycket när det gäller projektet Turism på annans mark som drivs av LRF, Ekoturismföreningen, Region Dalarna och Jordägarförbundet.
LRF prisförhandlar inte om naturturismen
Projektet Turism på annans mark kartlägger möjligheterna till turism.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Prisförhandling ingår överhuvud taget inte i projektet. Gällande ersättning för eventuella jakt- eller fiskerättigheter är det upp till markägaren och den som vill nyttja markägarens rättigheter att värdesätta produkten.
Naturturism är en kommersiell verksamhet där en kund betalar en arrangör för en tjänst i naturen. Det kommersiella inslaget gör att högre krav kan ställas på denna verksamhet än för friluftsliv som ingår i Allemansrätten.
Tre delar utgör grunden för allt företagande på jordklotet: det behövs en affärsidé, utrustning och en lokal att bedriva verksamheten i. För de flesta naturturistföretag är deras lokal mark som någon annan äger och därför behöver de säkra tillgången till den marken genom överenskommelser med markägaren. Dessa överenskommelser kommer se olika ut beroende på verksamhet, exempelvis kanotturism, viltskådning eller turridning med häst.
Syftet med detta projekt är visa hur samverkan mellan markägare och turistföretagare kan se ut, exempelvis genom överenskommelser, skriftliga avtal och/eller ekonomiska ersättningar. Därför letar vi aktivt efter bra exempel som vi kan sammanställa och offentliggöra så att fler kan ta efter.
Samverkan öppnar dessutom möjligheter att utveckla turismen eftersom markägaren då kan bygga och hyra ut vindskydd, upplåta byggnader för förvaring eller erbjuda transport av packning.
Hypotetiskt kan man tänka sig att en avverkning anpassas till turistföretagaren, men givetvis under förutsättningen att skogsägaren då ersätts för förlorad skogsintäkt.
Ett mål med projektet är också att bidra till lokal tillväxt genom att kunderna bor och konsumerar lokalt samt att lokal arbetskraft används.
En fråga som dykt upp som ”problem” i samband med turism är slitage av natur och framförallt enskilda vägar. Avsikten är därför ta fram exempel på hur slitage av vägar kan värderas och regleras genom avtal. Möjligen är det detta som Sverker Liden uppfattar som en prisförhandling i LRF:s regi.
Björn Galant
LRF