Marcus Frennemark

Blandvallar där lusern ingår kan avkasta bättre än vallar där rödklöver står för baljväxtinslaget. Haken är dock att lyckas med etableringen av lusernvallen.

Användningen av lusern i grovfoderproduktionen har ökat på senare år.

– Det hänger ihop med det växande intresset av att odla fram mer protein på gården, säger Linda af Geijersstam, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet i Kalmar.

Lusern är en torktålig växt som trivs på väldränerade jordar med pH-värde över 6.

På Öland och Gotland är det vanligt med lusernvallar, men intresset ökar även på andra håll i Sverige.

Utomlands är det vanligt att odla lusern i renbestånd. I Sverige finns den med i några av marknadens vallfröblandningar, oftast med en andel runt 25 procent.

Svenska försök från 1980-talet visar att ängssvingel och hundäxing är gräs som fungerar ihop med lusern. Men sedan dess har vi fått tillgång till nya gräs som rörsvingel, rörsvingelhybrider och rajgräs.

Hur väl de passar ihop med lusern har undersökts i ett flerårigt försök som presenterades på Vallkonferensen 2017.

I försöket prövades en ”standardvall” med tio procent rödklöver mot lusern i kombination med fyra olika gräs: hundäxing, rörsvingel, rörsvingelhybrid samt rajsvingel.

Det visade sig att fröblandningar med lusern gav högre avkastning än blandningar med rödklöver.

– Första vallåret var lusern i kombination med hundäxing bäst, andra vallåret var det blandningen med rörsvingelhybriden som gav störst torrsubstansskörd, säger Linda af Geijersstam.

Av gräsen i försöket var det rajsvingel och hundäxing som konkurrerade mest med lusern, men rörsvingeln och rörsvingelhybriden ökade ju längre vallen låg.

Även kvävegödsling till lusernvallen undersöktes i försöket och effekten var måttlig. Att inte gödsla gynnar lusern, men att en begränsad kvävegiva garanterar en viss gräsandel och bidrar till att hålla tillbaka ogräs.

Men lusern är inte helt enkel att etablera och det visade sig även i försöket, där det märktes tydliga skillnader mellan Östergötland och Kalmar län.

Lusern fångar kväve ur luften med hjälp av Rhizobiumbakterier. Har det odlats lusern tidigare på fältet brukar det underlätta etableringen.

– Allt frö som säljs är torrympat, men det finns olika bakteriestammar och allt är inte bekant om hur de reagerar med varandra, säger Linda af Geijersstam.

I en förstudie har SLU och Hushållningssällskapet i Skaraborg försökt identifiera problemen med etableringen. Jord från fält där lusern lyckats mindre väl provodlades i växthus och jämfördes med jord där etableringen lyckats.

Olika bakteriestammar testades, liksom tillskott av mikronäringsämnen som molybden och bor.

Resultaten från förstudien visar att det finns skillnader i effektivitet mellan olika bakteriestammar, men också sortskillnader i reaktionen hos lusern. Tillskott av mikronäring påverkade etableringen positivt.

En viktig lärdom från förstudien är också att problem med etablering i fält enkelt kan plockas in i växthus för att upprepas och undersökas.

Försöket med lusern i kombination med olika gräs genomfördes 2010-2014 av SLU och Hushållningssällskapet och finansierades av SLF. Försöksplatserna låg i Östergötland och i Kalmar län.

Förstudien om etablering av lusern genomfördes av SLU och Hushållningssällskapet i Skaraborg och finansierades av SLF samt Nötkreatursstiftelsen Skaraborg.

Användning av lusern i grovfoderproduktionen har ökat på senare år. Nu har resultaten från ett flerårigt vallförsök med lusern presenterats.

Klart med nytt resultat från flerårigt vallförsök med lusern.