Vid riklig tillgång på mat hämtar älgen huvuddelen av sin sommarmat i den variations- och näringsrika delen av floran med Rase och örter, vilket ger bästa förutsättningar för stora kalvar. Den här födan delas också med rådjur och hjort. Även vildsvin decimerar örterna.
Lyckad viltförvaltning ser hela ekosystemet
Vilt äter alltid den bästa maten först. Enligt forskning på SLU så handlar det inte bara om tall.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Exempel: Mjölkört kan växa rikligt på hyggena och är ett näringsrikt komplementfoder för allt vilt. Det bör kunna användas som signalart, det vill säga att när vi ser mjölkört på hyggena så är vi nära balans mellan skog och vilt.
Dess rot gillas av vildsvin. När roten är borta blir inget över till rådjur, hjort eller älg. En betydande foderresurs är därmed reducerad till en bråkdel genom överbetning. Älg och rådjur får då hålla tillgodo med magrare foder från näringsfattigare foder som bärris, tall, björk och gran. Reproduktion och kalvvikter sjunker.
När vildsvinens och rådjurens mat minskar så flyttar de. Är tillgången knapp i skogen så blir tätorternas grönområden och trädgårdar nästa foderplats. Ett bra sätt att hålla viltet borta från städerna är ett mindre antal vilt i skogen.
För att få tillbaka en fullvärdig foderproduktion måste betestrycket (läs viltstammarna) minskas radikalt i första skedet. Här finns en inbyggd risk, när älgen har minskat från dagens överstora numerär så blir en naturlig reaktion att hålla igen på avskjutningen. Då uteblir återhämtningen av foderproduktionen.
För att vi på lång sikt ska ha variationsrik skogsmiljö, livskraftiga viltstammar såväl som skogsbruk måste hela ekosystemet förvaltas. Vem tar ansvar för att sprida detta nödvändiga kunnande?
Lars-Erik Fridholm
Skogsintressegruppen i Nybro